Innehåller en annonslänk till Thomas sabo
Heeej!
Idag lyser tredje ljuset och vi rusar fram emot jul.
Faktum är att just nu snöar det utanför fönstret
och jag gillart….
Jag inser att jag bara har idag och två lediga dagar kvar
innan julen är här.
Mot slutet hittar jag alltid en massa saker att göra
som jag inte tänkt på innan, så mot slutet brukar det allt
kunna bli lite stressigt, fast jag inte trott att det skulle bli det.
Igår var det julgransklädning hos Villa Sjöliden
och det vill man ju inte missa.
Men barnen var snabba så den var redan färdigklädd
när vi kom dit.
Men alltså, man tror man kommer direkt in i en julsaga.
Marshaller och levande ljus överallt.
Här är den alltså, årets julgran som kräver sitt rum.
Fina små lysande paket.
Vinrött och vitt är färgskalan.
När vi beundrat färdigt färdigt, så var det fikadags med lussebullar.
Lilla prinsessan var glad och lycklig
Likaså min lille prins.
Den här lilla familjen har ett så stort hjärta hos mig,
jag är så stolt att det blev så bra. Det har inte varit självskrivet att
det skulle bli så bra. Under en period såg det rätt mörkt ut.
Detta skriver min dotter rätt mycket om på bloggen.
Nu är hon vuxen och har en underbar sambo och underbara barn
och jag behöver inte vara orolig längre.
Nu är det den lilla tonåringen som ger en del huvudbry, inte alls av samma karaktär som
den stora dottern, utan här är det nog mer tonårsfasoner,
som man blir fullständigt gråhårig av.
Men båda döttrarna är fantastiska på olika sätt
och jag älskar dem.
Önskar jag kunde ge dem något ytligt bevis på
min kärlek till dem.
Jag kan känna mig väldigt otilräcklig ibland, när jag vill
visa hur mycket de betyder för mig.
Ha en fin tredje advent.
Kram Helena
Villa Ryttarängen
december 16, 2018Kärleken till sina barn är så svår att förklara. Jag kan känna mig otillräcklig stup i ett. I helgen träffade jag ju min sons flickvän som ska bli mamma till mitt barnbarn. Kommer jag att få träffa och mysa med henne så som du gör med dina barnbarn tänkte jag. Förmodligen inte. Vi bor långt ifrån varandra och det gör mig lite ledsen. Jag har varit orolig jag med många gånger och är fortfarande. Ibland så måste jag släppa den tanken och bara tänka positivt. Härliga bilder du visar och dom lysande paketen var ju superfina. Kraaaam Pia
Milla
december 16, 2018Så fin frrisyr det blev Helena!
Så fint de har det i fina huset. Så roligt att din dotter börjat blogga och jag har varit inne och läst några ggr. och slås av en stor styrka att våga visa hur det är. Slutar man någon gång våndas över sina barn? Det har varit en stor jobbig del av mitt egen liv detta år i alla fall…. Min dotter fick ju för något år sedan en ADHD diagnos och har en period mått så dåligt, då hon var långt bort från oss och det inte gick att göra något härifrån. Nu är hon hemma igen men såklart är det mycket som ska falla på plats för att skapa ett liv som fungerar.
kram!
Kate
december 16, 2018Vilket fantastiskt hem Din stora dotter har, sagolikt hem har de skapat. … Och så starkt av henne att dela med sig av det jobbiga..
Blir jag full i skratt åt gråa hår och tonårsfasonerna… Vet att våra yngsta är jämngamla. Men jag måste säga att vi är förskonade… Men visst har det varit en och annan vända i karusellen, men väldigt lite ändå… Nu har hon fast bilburen pojkvän som hon tränar och gör roliga saker tillsammans med. Så det känns bra <3
Vi är nog lyckligt lottade ändå, eller hur <3
Önskar Dig en fin kväll, denna 3:e advent !
Kraaam Kate
Ellen
december 16, 2018Så mysiga bilder.