Stötta någon i kris

 

Hej!

 

Idag vill jag prata om hur man kan stötta någon i kris/sorg.

Vi kommer alla någongång i livet drabbas av egen sorg och närståendes sorg.

 

När livet snurrar på tänker man knappt att livet skulle kunna ta stopp

pga sjukdom, separation, närståendes sjukdom, död mm.

Men rätt vad det är, så kommer det närmare en själv än man någonsin trott.

Oftast hör man att det händer andra och man pratar om det och lider 

med dem, men man gör inget mer.

 

När sorgen kommer närmare inpå ens egna vänner, då kan det bli svårt för en del att veta hur de skall vara och hur de skall närma sig den det gäller.

Jag har upplevt att många inte kan prata sorg/ kris, när det väl gäller.

Då skjuter man det gärna under mattan och hoppas att den det gäller 

ändå hanterar det bra.

Man kanske tror att personen hör av sig om den behöver hjälp, men det kan jag säga

att är man i sorg, då blir hela kroppen förlamad, man tar sig inte för med något, kan knappt tänka.

 

Allt stannar man förmår inte att höra av sig, men man blir så tacksam för dem som hör av sig.

Det är precis som ordspråket säger

I Nöden prövas vännen

 

Att höra av sig till någon i sorg/kris kan verka otäckt för man vet inte 

hur samtalet kommer gå, personen kanske bryter ihop fullständigt, och då vet man inte 

hur man hanterar det. Men det har jag lärt mig att det viktigaste är ändå

att bara finnas där, lyssna krama, bekräfta vad du hör. Personen måste få sörja utan att höra 

att tiden läker alla sår, det går snart över

 

Andra kanske inte visar något alls, men bär säkerligen på en sorg ändå.

 

En del skojjar om det de drabbas av, ja det finns alla varianter,

men det bästa man kan göra är ändå att höra av sig, erbjuda mat, 

ta med personen på något, kan räcka med en promenad.

 

Nu under mitt sorgeår, har jag märkt tydligt vilka som hör av sig och vilka 

som inte gör det. I vissa fall har jag verkligen blivit fövånad.

Men de som står mig absolut närmast har funnits vid min sida hela tiden

och de har förstått att sorgen inte tar slut på en månad, man ruskar inte av sig

svåra livshändelser, man lär sig hantera dem och bära dom mindre tungt

och de vännerna som förstått det kommer jag värna om och 

vårda ömt.

 

Idag ska jag luncha med en nära anhörig som också lever i kris.

Olivia frågade precis hur ska man vara, vad får man fråga.

Som tonåring kan det säkerligen kännas svårt att veta hur man ska vara.

 

 

Hörrni ta hand och var rädda om varann.

Kram Helena