Avsked som känns.

Halloj!

Vaknade av att det stod som spön i backen.

Doris vägrade att gå ut och jag kände stor tacksamhet

att regnet kom idag, dels så vi inte fick det på oss i helgen

när KTH hade träff och dels för att regnet förhoppningsvis kan få stopp på branden.

När man får nya vänner som man klickar så bra med känns det jobbigt att 

de inte bor i närheten, men jag har haft tur för jag har fått träffa Tina

minst tre gånger i sommar och det känns riktigt bra.

Katarina har jag som tur är i min närhet och vi kan från ena dagen till den andra bestämma

en lunchdate, där vi kan prata av oss.

 

 

Igår så for de tillslut på nya äventyr genom Sverige i sin förträffligt

fina husbil som Mr C byggt om av en färdtjänstbil.

Så fiffigt och smart så jag smäller av och känner att jag också vill ha en sådan husbil,

varför betala flera hundra tusen för en riktig husbil när man kan 

få en för under 100. 

 

 

 

Min J var allt inne i bilen och kollade och jag hoppas det kanske kan sås ett litet

frö hos honom utan att jag behöver tjata.

Idag känner jag en saknad efter två fina vänner som jag fått 

äran att lära känna, men hoppas att det inte dröjer allt för länge

tills vi ses igen.

Kram Helena