Mitt persikoträd, ett minne blott.

 

Hej på er!

 

Halsen känns som taggtråd, och tårarna sprutar.

Näsan rinner och huvudet är tungt, men med lite Ipren ska det nog funka,

Vill ju inte missa workation med mina bloggvänner, så idag packar jag väskan

och tar min bil för att hämta upp Katarina, Helena, Ulrica, sedan far vi mot huvudstaden,

där Tina bor,

men bara för att lämna bilen, vad som händer sen kommer ni få veta senare.

 

Men först måste jag berätta om mitt fina persikoträd. Det har vält omkull

pga av alla persikor. Det var så himla mycket persikor, så trädet böjde sig bara mer och mer.

Tyvärr gick det inte att rädda, så nu är det nedsågat och bortforslat.

Hela skogen är full med perisikor. Hade varken tid eller lust att ta reda på alla.

 

Det räckte med dem som låg kvar på gräsmattan.

 

T.o.m. gräsklipparen fastnade på en av persikohögarna.

 

Lite ledsen är jag allt att trädet är borta, men det trivdes för bra och jag hade inte i min vildaste fantasi gissat att det skulle bli ett träd. Jag trodde det skulle bli som en spalje..

 

Jag hoppas och tror att vädret ska bli bra i helgen,

för jag har ingen varmare höstjacka att ta på mig om det blir rusk och regn,

som det mycket väl skulle kunna vara dit vi ska..

Jag vill ju kunna ha klänning , har beställt denna, men den har tyvärr inte

hunnit komma, trots att jag tog med express….. Nu måste jag hitta på något annat

att snabbt packa ner i väskan.

 

Ha en fin fin Fredag allesammans

Kram Helena