Innehåller annonslänkar till Oddmolly och Ellos
Hej!
Idag vill jag prata om hur man kan stötta någon i kris/sorg.
Vi kommer alla någongång i livet drabbas av egen sorg och närståendes sorg.
När livet snurrar på tänker man knappt att livet skulle kunna ta stopp
pga sjukdom, separation, närståendes sjukdom, död mm.
Men rätt vad det är, så kommer det närmare en själv än man någonsin trott.
Oftast hör man att det händer andra och man pratar om det och lider
med dem, men man gör inget mer.
När sorgen kommer närmare inpå ens egna vänner, då kan det bli svårt för en del att veta hur de skall vara och hur de skall närma sig den det gäller.
Jag har upplevt att många inte kan prata sorg/ kris, när det väl gäller.
Då skjuter man det gärna under mattan och hoppas att den det gäller
ändå hanterar det bra.
Man kanske tror att personen hör av sig om den behöver hjälp, men det kan jag säga
att är man i sorg, då blir hela kroppen förlamad, man tar sig inte för med något, kan knappt tänka.
Allt stannar man förmår inte att höra av sig, men man blir så tacksam för dem som hör av sig.
Det är precis som ordspråket säger
I Nöden prövas vännen
Att höra av sig till någon i sorg/kris kan verka otäckt för man vet inte
hur samtalet kommer gå, personen kanske bryter ihop fullständigt, och då vet man inte
hur man hanterar det. Men det har jag lärt mig att det viktigaste är ändå
att bara finnas där, lyssna krama, bekräfta vad du hör. Personen måste få sörja utan att höra
att tiden läker alla sår, det går snart över
Andra kanske inte visar något alls, men bär säkerligen på en sorg ändå.
En del skojjar om det de drabbas av, ja det finns alla varianter,
men det bästa man kan göra är ändå att höra av sig, erbjuda mat,
ta med personen på något, kan räcka med en promenad.
Nu under mitt sorgeår, har jag märkt tydligt vilka som hör av sig och vilka
som inte gör det. I vissa fall har jag verkligen blivit fövånad.
Men de som står mig absolut närmast har funnits vid min sida hela tiden
och de har förstått att sorgen inte tar slut på en månad, man ruskar inte av sig
svåra livshändelser, man lär sig hantera dem och bära dom mindre tungt
och de vännerna som förstått det kommer jag värna om och
vårda ömt.
Min blus är gammal men liknade finns här med stor rea, liknande finns i
denna snygga gula färg
Denna bild är tagen i Oktober förra året, precis när katastrofen
var som störst.
Det är inte alltid det syns på utsidan hur man känner sig på insidan.
Igår var jag och kramade om en vän som jag vet lever i ett kaos just nu.
Bara att få krama och visa att jag bryr mig, kan säkerligen göra att personen
vet att vänner finns därute som tänker och bryr sig.
Min vän hade behov av att prata, berätta och fråga och jag gjorde så gott
jag kunde och jag tror det räcker långt, fast jag inte är någon expert.
Idag ska jag luncha med en nära anhörig som också lever i kris.
Olivia frågade precis hur ska man vara, vad får man fråga.
Som tonåring kan det säkerligen kännas svårt att veta hur man ska vara.
Hörrni ta hand och var rädda om varann.
Kram Helena
Helen
augusti 8, 2019I sorgen du berättar om…….min mamma sa alltid dessa rader
Ögon kan glittra
läppar kan le
sorgen i hjärtat
ingen kan se
Lever själv i pressad situation, MEN i en stark relation tack och lov. Jag känner igen det du skriver och man behöver hjälpa varandra, inte döma.
Jessica
augusti 8, 2019Varmt och starkt och ödmjukt.
Precis som du skriver, den som är i en sorg tar oftast inte första steget, snarare att man isolerar sig från allt man kan och all energi och ork går till det man bearbetar, eller försöker åtminstone bearbeta…. Det tar år att bara försöka andas normalt igen…
Stor kram
Villa Ryttarängen
augusti 8, 2019Vilket viktigt och fint inlägg. Jag vet själv hur det är att hamna i kris, sorg och bedrövelse och hur viktigt det är att någon finns som vill lyssna och som inte bryr sig om att man gråter utan kanske ger en kram eller bara finns till. Härligt Helena att du är så stark och snäll trots att du kanske inte själv mår så jättebra. Kraaaam Pia
Razzy
augusti 8, 2019Så mitt i prick det du skriver, har också precis gått igenom ett väldigt tungt år av mycke sorg och man ser absolut vilka som är ens verkliga vänner när det gäller hur när eller långt bort de än finns. Så tack för ett tänkvärt och starkt blogginlägg idag. Kram Eva
Ulla
augusti 8, 2019Så fint du skriver o berättar, vi kommer att gå igenom en svår tid framöver, vår sonhustru ha drabbats av bröstcancer. Med dom fina ord du skriver om att bara finnas tar jag åt mig Tack för en fin blogg Kram o ha en bra dag
Anonym
augusti 8, 2019Så fint du skriver o berättar, vi kommer att gå igenom en svår tid framöver, vår sonhustru ha drabbats av bröstcancer. Med dom fina ord du skriver om att bara finnas tar jag åt mig Tack för en fin blogg Kram o ha en bra dag
Anonym
augusti 8, 2019Så fint du skriver o berättar, vi kommer att gå igenom en svår tid framöver, vår sonhustru ha drabbats av bröstcancer. Med dom fina ord du skriver om att bara finnas tar jag åt mig Tack för en fin blogg Kram o ha en bra dag
Milla
augusti 8, 2019Fint skrivet! Jag tänker att många brukar säga när något händer ”man vet vilka ens riktiga vänner är” . Men jag tänker att de utanför kanske också lever med något jobbigt, eller återupplever och inte riktigt orkar/klarar att ha kontakt, just då. Jag har själv blivit mer avfjärmad efter de kriser som varit under åren, mer integritetsfull. Även då efter jag gått vidare. Det gör det lite svårare att ta upp kontakten med andra (tex gamla vänner) har jag märkt. Det är inte helt något jag gillar hos mig själv, men jobbar på det.
Livet är verkligen fullt av händelser som påverkar en olika just DÅ eller senare. Stor kram!
Katarina
augusti 8, 2019Verkligen fint skrivet av dig vännen <3
P & K
Mia
augusti 8, 2019Det du skriver stämmer så bra, och i krissituation märker man tydligt vem som är ens vän, tror också att vid en separation tror man att man måste ta den enas parti men man kan fortsätta vara vän med båda , kramar till dig
Marie
augusti 8, 2019Så sant. Det jag la märke till när jag gick igenom en kris var att om man var öppen och berättade kunde man få väldigt mycket tillbaka. Plötsligt öppnade andra människor upp och berättade om saker de gick/gått igenom. Man tror att alla andra har perfekta liv. Djupa samtal gav mig mycket. De människor som försvinner ska man egentligen inte slösa någon energi eller tankar på alls.
Kram
Angelika
augusti 8, 2019Så otroligt viktigt inlägg! Jag likt många andra känner igen mig mycket i det du skriver. När man som anhörig har svårt att nå fram, för att personen i fråga väljer att inte berätta om det svåra, min mamma sa alltid att delad glädjer är dubbel glädje men delad sorg är inte dubbel sorg! Tack för ett fint och lärorikt inlägg ❤️
Angelika
augusti 8, 2019Så otroligt viktigt inlägg! Jag likt många andra känner igen mig mycket i det du skriver. När man som anhörig har svårt att nå fram, för att personen i fråga väljer att inte berätta om det svåra, min mamma sa alltid att delad glädjer är dubbel glädje men delad sorg är inte dubbel sorg! Tack för ett fint och lärorikt inlägg ❤️
Carina
augusti 8, 2019Tänkvärt och vackert
carina
augusti 8, 2019Tänkvärda och fina ord
Kram
Marie
augusti 9, 2019Otroligt bra skrivet. Har själv nyligen varit som förlamad av sorg. Man måste stötta varandra i vått o torrt. Varm kram🤗
Anonym
augusti 9, 2019Hej söta fina Helena <3
Känns som att du nu är starkare och att det finns något som gör dig gladare <3 Det känns igenom det du skriver.
Kriser ja… så sant att då prövas vännen. Och visst blir man förvånad som du skriver, det kan vara den som man minst anat som man finner igen. Hur eller hur så är det ju viktigast att bara finnas. Man behöver inte säga något särskilt, bara ge en kram.
Hoppas du får en riktigt fin helg! å så hoppas jag innerligt att vi kan ses när jag komemr upp i slutet på augusti.
Varma kramar Anna
Birgittha Johansson
augusti 9, 2019Så fint och sant du har skrivit! Kram
Anonym
augusti 10, 2019Sååå viktigt ämne! Vi måste våga prata sorg och tragedier och sluta utgå från att någon annan finns för att trösta! Jag har tappat räkningen på alla, "det löser sig nog"