Hej!
I fredags när jag var ute med Doris, fick hon syn på en katt
och är det något hon vil jaga så är det katter, så hon drog iväg på en millisekund,
jag har snabb reaktion, så jag stoppade kopplet, men Doris stoppades av
något annat också. Någonting i benet smärtade till
och helt plötsligt kunde hon inte gå. Trodde först att hon blivit ormbiten
Jag fick bära min lilla 11kg Doris hem, som inte alls kändes så liten då och
så var det en bit att gå också..
Sedan dess stödjer hon inte på sitt vänstra bakben, men hon verkar inte ha något ont.
Inte som hon hade för ett och ett halvt år sedan när hon fick diskbråck. Då skrek hon som en stucken gris och hyperventilerade i flera timmar, innan smärtstillandet kickade in.
Jag hade i tanken att det nog kunde vara ryggen nu också och eftersom det enda hon fick då
var smärtstillande plåster och vila. Så kände jag att eftersom hon verkade smärtfri nu, så väntade jag med att ringa djursjukhuset tills igår, eftersom det skulle blivit helgtaxa och förmodligen Strömsholm.
Satt först en timme och femton minuter i telefonkö,
för att få veta att det inte fanns tider och att jag nog skulle vara tvungen att åka till Strömsholm.
Ringde ett djursjukhus till med telefonkö och fick samma svar, när de äntligen svarade.
Ringde då Strömsholm, men dom var realister och sa att det förmodligen var diskbråck,
och att jag kunde ta en röntgen i Örebro, som hon fixade åt mig.
Det stora problemet var att jag skulle jobba kväll och den enda tiden som fanns var när jag börjat jobba.
Chefen undrade vem Doris var när jag ringde och sa att jag skulle till sjukhuset och inte kunde jobba.
Märklig känsla att sjukskriva sig för att hunden är sjuk.
Röntgen visade att hon har en missbildad ryggrad, en scoliosrygg med diskbråck på två ställen.
Så smärtstillande och vila i tre veckor, precis som förra gången, men nu var det inte morfin hon fick
utan antiinflammatoriskt med lite smärtstillande i.
När hon insjuknade förra året var det Fredagen den 13 april som ni kan ni läsa om
härI Fredags var det också den 13é, så man kan verkligen säga att det är Doris otursdag.
Förr sa jag alltid att Fredagen den 13é var lite av en turdag för mig, men det ska jag aldrig mer säga,
eftersom det blir en otursdag för mig också.
Ibland tror jag Doris är klok som en människa, för när jag sa att vi skulle till doktorn, ville hon inte alls följa med och åka bil, som hon alltid vill annars.
När vi kom fram skakade hon som ett asplöv, ville inte alls vara med längre.
Och tror ni inte att när doktorn kom in, då haltade hon minimalt, så hon trodde inte att det var så farligt först.
Fick också veta att hennes rygg kommer bli sämre och sämre med tiden och det är inget man kommer operera på henne, så det är bara att hoppas att vila kommer hjälpa henne så
hon kan gå ordentligt och inte ha ont…
På Fredag fyller hon sex år och såklart ska hon firas på bästa tänkbara hundvis.
Kram på er
Helena
