Funderingar

Kan man gå från vitt till …

 
Hej hej!
 
Redan Fredag!
Alltså jag tycker livet springer ifrån en.
Veckorna snurrar så fort  och blir snabbt till år.
Minns när jag var liten, då tyckte jag att 
allt tog en evighet, men inte nu.
Nu är barnen stora och den ena har fått egna
barn, den lilla är snart utflugen också.
Hur gick det till, från att ha varit småbarnsmamma
till att numera vara mormor och inte alls lika behövd
som förut?
 
Vad händer nu då?
 
 
 
Ska man leva pensionärsliv eller är det 
nu man ska förverkliga sig själv?
 
Anser att man utvecklas under hela livet, en pågående process.
Man gör vissa felval som blir till en erfarenhet som berikat ens liv
och kanske gjort att man även blivit lite klokare.
 
Ska man bo kvar i huset, eller sätta sig i en lägenhet?
Behöver man jobba mindre än 100%, eller är det nu man bara ska jobba
som en tok för att få en skaplig pension. Med tanke på hur fort dessa
år gått så lär det inte gå saktare.
 
Det som iallafall märks extra tydligt att det går fort,
är att jag växer på bredden, fast jag äter som jag gjort i alla år.
Trots att jag rör mig mer än jag gjort tidigare.
Ser mig i spegeln ibland och undrar, vad sjutton är det som händer,
vart har jag tagit vägen, känner inte alls igen mig? Den jag ser i spegeln är inte 
jag.
Känns inte alls roligt.
Tänk jag som alltid var den som var smalast, den som alla hade bekymmer om,
undrade om jag hade binnikemask. Jag kämpade och kämpade
för att gå upp i vikt. Hade jag vetat det jag vetat idag, skulle jag varit 
glad att bli kallad binnikemasken.
 
Oj vad jag gick på nu då. Kanske lite åldersnoja som infunnit sig.
 
Det var egentligen inte alls det här jag skulle skriva om,
utan det var ju om vardagsrummet.
 
 
 
 
 
Vitt och  fräscht känns det. Och jag är supernöjd. Men 
börjar ändå tänka lite på färg, kanske skulle det vara snyggt med
 lite ljusgrått på väggarna?!
 
Men jag slutar vid en tanke för tänka kan jag göra bra länge 
innan tanken förmedlas till en önskan till de övriga.
 
Ha en riktigt skön Fredag.
 
Kram Helena