Hej hej!
Såg på tv härom veckan att psykvården i Sverige.
är under all kritik. De tog upp om en kille som mådde så
dåligt och var självmordsbelägen, men ändå inte fick hjälp.
I programmet lovade
politikerna mer pengar till psykvården, men inte hjälper det.
Det måste ju finnas personal som vill jobba med denna typ av vård.
Det saknas både psykologer, psykoterapeuter och sjukvårdspersonal,
så så länge inte jobbet är tillräckligt attraktivt för människor att vilja
jobba inom detta område, då kan politikerna lova hur mycket de vill.
Ofta är det arbetsförhållanden som inte är bra. Hör på unga människor,
att jobba helger och kvällar nuförtiden är inte aktuellt. Man vill jobba dagtid
för att kunna vara hemma med sin familj på kvällar och helger.
Iallafall, så det jag ville säga var att killen som de pratade med, hade
skaffat hund, och det hade medfört att han börjat skratta flera gånger varje dag,
han kom ut flera ggr/dag och hans sociala fobi hade blivit mycket bättre, tack vare
den lilla fyrbenta vännen.
Vi har ju Doris och jag kan bara instämma,
man får skratta mycket åt allt tok hon hittar på.
Man kommer ut flera ggr varje dag och då träffar
man såklart andra hundägare som man alltid stannar och pratar med.
Så visst är det en måbramedicin att ha hund.
Såklart finns en massa jobb, som man måste ha klart för sig, men till tjuven och sist
är det bara positivt att ha hund.
Doris har lite kompisar som kommer ibland.
Ibland kommer Sally hit och hälsar på och Även om de inte pussar varann gladeligen, så
Doris äldsta och bästa vän är dvärgpinchern Siv som är tre månader äldre än henne.
De har följts åt sedan de var valpar och har ett rollspel som följs var gång de träffas och det är så kul att se.
Jag är glad för killen som var med på tv´n att det ändå gått så bra för honom
och att han på egen hand lyckats må så mycket bättre, tack vare hans lille vän.
Tror ni djur kan vara bra för dem som inte mår bra psykiskt?
Kram Helena