Hej på er!
Idag var det sista gången som jag träffade min psykolog.
Hon ska sluta jobba för hon ska
ha barn om en månad.
Hon har varit mitt stora stöd i
min process som utmattad.
Jag är ju vetenskapligt skolad och vill ha
bevis och vetenskap bakom allt.
Jag har därför haft svårt att ta till mig att jag skulle vara
utmattad.
Har försökt hitta en massa andra orsaker till att jag inte
fungerat som jag ska, som ex Hypotyreos, B, D-vitaminbrist, Järnbrist
ADD, Fibromyalgi, Klimakteriet mm
Men min psykolog och läkare säger efter att ha tagit ett
dussintal prover på mig att jag måste lita på dom, det är utmattningssyndrom jag lider av
och jag måste själv förstå att det är så och acceptera att jag inte kan leva som jag gjort.
Jag måste begränsa mig, inte få för många stimuli per dag, jag måste lära mig att säga Nej
fast kroppen så gärna vill säga ja.
Eftersom jag har rätt grava symtom så säger läkarna att det kommer ta tid för mig att bli
återställd.
Men det viktigaste för mig är att lära mig leva på ett nytt sätt, be lite mer om hjälp,
inte utsätta mig för saker som påverkar mig för mycket negativt
(det tar för mycket energi just nu) och energi behöver jag ha till mina dagliga bestyr.
Kanske inte alltid vara den glada Helena som jag lärt mig sedan barnsben att man ska visa utåt
Jag tycker det är jättesvårt att acceptera att det är så här och vill gärna luta mig
mot forskningsresultat, vilket dom snällt stuckit under näsan på mig och verkligen förklarat
vad som händer vid utmattning och jag får nog inse att de har rätt.
Jag vet att många av er undrar varför jag alltid ser så pigg och glad ut och varför jag bloggar mitt i allt detta.
Det är helt enkelt för att jag är upplärd att alltid visa ett trevligt yttre med ett leende på läpparna och aldrig vara otrevlig mot någon.
Bloggandet ger mig så mycket positivt och jag mår så bra av att få uttrycka mig genom bilder och få utlopp för det jag tycker är kul som foto, mode och inredning.
Min psykolog tycker det är helt ok så länge jag inte sitter vid datorn hela dagarna,
utan begränsar mig till en stund på
förmiddagen och en på kvällen.
Så det är så jag gör nuförtiden, förr kunde jag sitta timtal vid datorn,
men det gör jag inte längre.
Jag gör sådant som är snällt mot mig.
Idag var sista gången hos min psykolog. Vi kramade varann länge
och hon har gett mig så mycket tips och vägledning hon bara kan.
Eftersom jag inget minns så har jag allt väl nedskrivet för att kunna titta på
och ta till vid olika tillfällen när jag kan behöva vägledning.
Just nu känner jag sorg och en skörhet, men hon har peppat mig att det ska gå bra,
så jag får lita på det.
Men idag är jag lite nere och det får jag vara.
Kram på er alla och tack för att ni ger mig sådan energi
att få utlopp för min kreativitet här inne.
Helena
