Hej på er alla semesterfirare – och hej till mig själv också, för nu är det äntligen min tur!
Semesterläget är påslaget, solhatten är på, och redan dag två (det vill säga i tisdags) var jag helt övertygad om att det var lördag. Det tog alltså exakt ett dygn att komma ner i vilopuls – rekord, skulle jag säga. Kanske hjälpte det att jag var ledig tre dagar förra veckan när vädret dessutom bjöd på sitt allra bästa jag. Sol, värme, och sådär somrigt härligt att man nästan glömmer alla “måsten”.
Min yngsta dotter och hennes pojkvän kom och sov över ett par nätter, vilket alltid är mysigt – särskilt när man kombinerar det med båtliv! Vi drog ut till vår favoritstrand, den där man kan vada i land utan att behöva göra akrobatiska konster (och viktigast av allt: Doris gillar den också!).
Vi solade, badade och åt som om vi var på en femstjärnig charter. Kocken i sällskapet (ni vet vem ni är 😉) hade nämligen lagat med sig en fantastisk kycklingpaj. Och sen? Då var det cava sangria time! Så gott att till och med Olivia höjde på ögonbrynen och tog ett glas.
När kvällen kom vadade P i land för att tända grillen – och minsann om det inte blev oxfilé! Det var nästan så man kände sig som med i en lifestyle-influensers vlogg. Varm kväll, sjön kluckade, och långt borta mullrade åskan lite hotfullt. Vi blev lite pirriga – tänk om ovädret skulle dra in? Men vi hade tur. Blixtarna höll sig på avstånd och vi kunde somna mätta och belåtna i vår lilla flytande stuga.
Vi bäddade för ungdomarna uppe på båten och kröp själva ner i vår koja. Men vid ettiden på natten vaknade jag av väldigt märkliga ljud. Först trodde jag att ungdomarna låg och kollade på någon dålig brittisk komedi – ni vet, med taskigt ljud och mycket märkliga skratt.
Men nej då. På morgonen fick jag veta vad som verkligen hände: flera pickuper hade plötsligt rullat in på stranden mitt i natten och ut vällde ett helt gäng engelsktalande nattbadare. Det tjoades, badades, och spelades fiol. (Ja, fiol – det var inte cava sangrian som spökade, jag lovar!)
Ungdomarna gjorde sitt bästa för att signalera att “här sover folk” genom att lysa med mobilerna, och till slut hoppade sällskapet snällt upp på sina bilar och drog vidare – som en liten, mystisk, musikalisk karavan i natten.
Nästa dag sken solen vidare som om inget hänt. Vi åt frukost i lugn och ro, lunch likaså, innan vi puttrade hemåt igen – fortfarande lite fnissiga över nattens spontana konsert.
På kvällen skulle vi vidare på nya äventyr, men alltså – vilka underbara dagar det blev med ungdomarna. Skratt, god mat, sol, bad – och en fiol i natten.
Vad mer kan man begära?
Må så gott och njut av sommaren
Kram Helena
What do you think?