God fortsättning.
Är ni trötta på julmat?
Jag är det och då har vi knappt rört julmaten jag lagat än,
så frågan är om vi kommer äta upp all vår mat.
Får nog tänka om till nästa år beroende på var julafton kommer firas.
Nu till vår Julafton, det blev många bilder, så det var tvunget att bli två inlägg.
Jag hann knappt komma till Nathalie, förens vi såg en tomte smyga runt huset.
Alla blev mycket förvånade, då gästerna inte ens kommit än.
Men tomten fick komma in och visst hade han paket med sig och inte bara till Alicia och Milian,
utan även till barnens kompis som bor i närheten, lite förvirrande för barnen.
Sedan kom gästerna och vi fick sätta oss till det så fint dukade bordet.
Efter ett par timmar såg vi ånyo en tomte strosa runt fönstret och som också fick komma in.
Barnen reflekterade inte att det var olika tomtar utan frågade om tomten hittat till
kamraten så hon fått sitt paket, så gulligt att de inte fattade att det inte fanns någon koppling mellan de olika tomtarna.
Tomte 1, röd och grann..
Det här var så stämningsfullt att man inte ville åta något, för det var så fint.
Tomte nr 2 inte lika röd.
Tomten fick allt en kram av alla barn.
Lite skräckblandad förtjusning.
En glödlampa vad ska jag med det till frågar Milian, sin farmor.
Lilla flisan som älskar dockor av alla de slag, hade fått några nya, och detta var nog favoriten.
Dockan som kunde gråta, jollra, smacka, rapa, skrika, kissa, mm
Inte nog med dovhjortsköttbullar och vildsvinskorv, som de gjort själva, så hade Nathalie
svängt ihop en efterrätt som var så god och passade så bra efter all julmat.
Gissar att hon kommer delge receptet, så kolla in till Villa Sjöliden
Efter detta testade vi stolutmaningen, som bara kvinnor kan.
Det visade sig att flera av våra killar klarade den, men så insåg vi att man måste ha skor på sig,
och då var det inga killar som klarade utmaningen, märkligt.
Men vi skrattade så vi tjöt.
Vet ni idag är det femton år sedan som Tsunamin tog en massa människors liv,
och jag minns det som igår. Jag hade en klasskamrat som var där och aldrig kom hem igen,
jag satt som klistrad vid tv´n och sökte efter information på datorn, kunde inte släppa ….
Idag har vi också nåtts av att Ari Behn, inte finns mer.
Han tog skillsmässan från Norges prinsessa Märta Louise väldigt hårt och drabbades av panikångest efter det och orkade förmodligen inte mer och tog nu sitt liv.
Så tragiskt för alla drabbade, särskilt hans tre tonårsflickor, som för alltid kommer förknippa
julen med sin pappas död, och det gäller ju alla anhöriga till offren efter tsunamin.
Så mycket sorg mitt i julens högtid.
Ha det gott och var rädda om varann och sträck ut en hand
till någon som kan behöva det.
Kram Helena