En och en halv mils promenad i Stockholm

Innehåler annonslänkar

till Lindex

Vi tog oss en lagom sovmorgon på lördagen, så skönt att inte behöva stressa upp. Nu visste vi att Tina och Mr C ville utnyttja tiden när de var i storstan. Vi tog en frukost på vägen ner mot vår mötesplats.

Vi brukar stanna på Rivietta fd Cafe Nero på Roslagsgatan.

Så mycket gott och trevligt

Utanför Svenskt Tenn stod T & C och väntade på oss. De hade varit inne och frossat i allt fint där inne.

Nu var målet Djursholm, så vi strosade runt och hamnade på Ulriksdal, där vi tog en vätskepaus och kollade runt lite, innan vi promenerade vidare.

Uppdatering: Tack till er som uppmärksammade att jag var på Djurgården och Rosendal, inte Djursholm och Ulriksdal, som jag skrev. Kan säga att jag ofta blandar ihop dessa ställen.

Tina var som en vårig blombukett, och hon passar så himla bra i färg, eller hon passar bra i allt.

Klänningen hittar ni här

Nu började det knorra i våra magar och vi gick mot Ulla Winbladh som har sin restaurang på Djurgården. Fick ett bra bord i solen.

Efter maten promenerade vi tillbaka mot stan och gick in på Saluhallen och kollade på alla smaskigheter. Sedan var det hög tid för ett rosé stop, på Stureplan, efter det var vi alla trötta i benen efter allt gående, så vi valde att ta ett break, där vi gick hem och vilade en stund.

Senare kom T & C hem till P´s lägenhet, där det blev lite ost och annat plock innan vi vandrade mot Cafe Facile, den gulliga franska bistron på Luntmakargatan i Vasastan.

Som ni ser fortsätter Tina på temat färglatt, hon matchar tom P´s tavla som han vunnit på en konsttävling en gång. Det finns en lång historia om den och varför den sitter där…….

Tinas tröja hittar ni här

Det man kan konstatera efter denna urmysiga tripp till storstan, förutom att vi umgåtts med fina härliga vänner, är att många steg har vi gått. minst en och en halv mil på lördagen och mycket god mat har vi också ätit.

På Cafe Facile tog jag anka, med risotto och färsk sparris.

Jag åt ju det en sommar på en fransk restaurang mitt ute på Kulla halvön och det var bland det godaste jag ätit någonsin.

Denna kvällen blev inte så sen, tror vi alla var trötta efter allt vi gjort under dagen, så vi krama varann hejdå innan vi vandrade hem till lägenheten igen.

Så härligt att umgås med härliga mäniskor.

Kram Helena