Innehåller annonslänkar
Hej!
Här blev det tyst, av förklarliga själ. Vet knappt vad jag ska skriva..
Hur kunde detta hända, vårat land och våran fina stad? Tycker det är nog med allt annat som försiggår i världen.
Vi var ett helt gäng från Thorax iva och åkte skidor denna dag. Kan säga att roligheterna kom av sig en smula. Skulle vi åka hem, skulle de klara sig utan förstärkning av oss.
Men vi fick snart reda på att vi kunde stanna. De som kom från skolskjutningen, klarade den befintliga personalen på plats av utan oss. Men vi gjorde som alla andra runt om i Sverige, ältade, undrade, kände vi någon, men är det något vi kan, så är det att vara mitt i värsta katastrofen, men samtidigt ha trevligt ihop. Vi har jobbat många år tillsammans och kan varandra rätt bra utan och innan. Hade varit svårare om man varit hemma själv.
Nästa dag åkte jag direkt och jobbade kväll och mötte mina kollegor som var med. Detta förskräckliga dåd, gör att så många mår dåligt. Hör om personer som inte törs åka buss, eller åka till större butiker. Folk är rädda och väldigt ledsna.
Mina tankar går till alla drabbade, alla anhöriga och all blåljuspersonal, och alla andra som mår dåligt.
Det viktigaste vid sådana här händelser är att prata, vara med människor man litar på. Samtidigt som livet går vidare, och så måste det få vara, vi kan inte sjunka in i det mörka, utan måste se ljuset och glädje i andra saker.
Ärkebiskopen i Örebro uppmanade att tända ljus, hemma, för ljus och hopp. En enkel handling när orden inte räcker till.
Idag var jag ledig och hade inga planer, och då kom allt över mig, inte hela dagen men stundvis. Jag vill gärna ha blommor omkring mig, då mår jag bra.
Har ni sett en så fin vas med fejk tulpaner i, så fina, tycker tulpanerna ser väldigt verklighetstrogna ut, ni hittar den här och här
är faktiskt inte så glad här, mest ledsen hur världen ser ut. Skönt att jag ska jobba i morgon. Så man får träffa kollegor.
Kram på er alla, var rädda om er, Helena
What do you think?