Vi lever våra liv,
oftast springer det på så vi sällan har tid att stanna
och tänka efter.
Ibland hör vi något som får oss att stanna och tänka att
livet är alldeles för skört.
Idag är en sådan dag.
Ett hjärta har stannat efter en tids sjukdom. Ingen jag egentligen känner nära,
men fullt tillräckligt för att göra mig förtvivlad och väldigt ledsen.
Jag sörjer över denna unga kvinna som hade tre barn, som behövde sin mor, en
make som behövde sin fru och lilla vovven som behövde sin matte.
Jag sörjer att hon unga kvinna inte ska få få fortsätta vara med
i detta jordeliv och känna den glädje att få
vara en del av.
Jag sörjer över barnen som helt plötsligt ingen mamma har att stötta sig emot,
Det måste kännas som vartannat andetag dör.
Jag sörjer över barnen som helt plötsligt ingen mamma har att stötta sig emot,
Det måste kännas som vartannat andetag dör.
Tänk denna hemska sjukdom som vi är många som fruktar.
Den drabbar många, flera varje dag, men just idag är det deras familj,
deras vänner som är hårt drabbat av sorg och jag känner deras sorg i mitt
hjärta och tänker på det vi måste tänka på lite oftare;
Att ta tillvara på livet, vara här och nu och glädjas för det lilla.
Skjut inte upp en massa saker tills du blir gammal.
Skjut inte upp en massa saker tills du blir gammal.
Ibland behöver man sig en tankeställare.
Så alla där ute,
många har nog någon vars hjärta nyss släckts, eller
kanske känner någon som har ett hjärta som nyss tänts.
Men hur som helst,
Var tacksamma för livet och måna om era nära och kära.
Idag är en sådan dag.
När ett hjärta släckts, och jag känner en stor sorg.
Det var bara det jag ville säga.
Kram på er alla.
Helena
