Hej på er!
Nu kommer det, regnet alltså.
Enligt väderapparna skulle det regnat i flera dagar.
men solen har skinit och det har verkligen varit varmt.
Jag funderar mycket på varför jag blev så stressad när jag började min semester.
Kunde verkligen inte förstå att det kunde bli så. Det var ju nu jag skulle slappna av
och njuta och ta det lugnt.
Det blev precis tvärtom. Jo jag tog det lugnt, men inte inne i kroppen.
Den var superstressad. Gick på högvarv konstant, kunde inte ens sova
så stressad var jag.
Har haft svårt att förstå kopplingen,
att när jag varvade ner så var kroppen
fortfarande så stressad, att den nu kom ut i form av ångest oro och hjärtklappning.
Har funderat och gjort vissa kopplingar med saker som hände för tre år sedan.
Traumatiska händelser
samtidigt som jag läste IVA vidareutbildningen och samtidigt som jag skrev min magisteruppsats
samtidigt som jag gick bredvid på Thoraxiva, för att kunna jobba där och samtidigt som
jag gick en hjärtkurs.
Benen slogs undan fullständigt, men jag jobbade på hade knappt en sjukdag.
Nu kom den där Helena som skulle vara så duktig och fixa allt. Vara anhörig,
vara duktig elev och duktig sjuksköterska på nya jobbet.
Här skulle jag med facit i hand klivit av. Slutat vara den duktiga, för det ledde till
att det blev pannkaka av allt.
Jo jag klarade skolan och min magisteruppsats, jag klarade att vara anhörig (men förmodligen inte närvarande till fullo) Jag klarade inskolningen (men jag lärde mig inget för hjärnan var någon annanstans).
Jag tror att det blev för mycket som blev betungande på samma gång,
mer än jag klarade,
men jag kände inte efter då.
Nu har jag precis bytt jobb.
Men jag har inte hunnit med att fundera på allt som hände. Allt har bara skjutits undan.
Tills nu
Inte så att det var det jag funderade på när semestern började,
jag fattade inget vad min kropp höll på med.
Men jag tänker att det kan vara en anledning till att kroppen blev sjuk.
Men det känns iallafall bättre vissa dagar.
Så jag hoppas att det snart vänder och man kan vara
tillfreds igen.
Nu smattrar det massor ute av regnet, så vi tar och myser inne ikväll.
Tack för allt ert stöd ni visat när jag
tjatat om att vila hela sommaren.
Kram Helena