Att vara ensam eller känna sig ensam?

Posted on

Innehåller annonslänkar till

Bubbelroom och Ellos

Hej på er!

Hur tycker ni det är att vara själva hemma, känner ni er ensamma då? När jag levde med Olivias pappa var jag ofta ensam hemma, men kände mig aldrig ensam. Jag kunde verkligen njuta av att vara själv. Jag hade ju min blogg och många vänner.

När jag däremot blev själv efter skilsmässan, tyckte jag det var fruktansvärt att vara själv, har aldrig känt mig så ensam. Samtidigt hade jag fobi att visa mig ute bland folk, så jag blev sittandes hemma och kände mig ensam, så ensam så jag nästan fick panik.

Tur jag hade riktiga vänner som förstod hur jag mådde, som tog hand om mig.

Nu när jag träffat P som verkligen är min stora kärlek. Han som verkligen vill umgås och hitta på saker med mig, då ser livet helt plötsligt ljust och underbart ut igen, vilket jag aldrig trodde det skulle göra.

Nu är det helt plötsligt skönt att vara själv ibland igen. Jag njuter och tänker på hur bra vi har det och jag längtar tills vi kan ses igen, men jag går i ett lyckorus här hemma och har inget behov av att det måste hända saker hela tiden. Jag behöver inte sitta timtal i telefon. Känner jag mig låg, sätter jag på bra musik. det är bästa receptet för att jag ska bli på bra humör.

Denna vecka börjar lida mot sitt slut. Har en jobbdag kvar. I helgen väntar roligheter i dagarna tre och det skall bli så roligt. Vädret ser ut att bli toppen också. Håller på att packa väskan och klänningen jag har på mig här är just nu i tvättmaskin och hoppas den torkar till imorgon. Perfekt att ha på dagen med en kavaj över och sneakers till.

Igår var det internationella sjuksköterskedagen. Såklart firade vi den lite extra med en budapestbakelse. Nu sista dagen för denna vecka jag kliver in på Thoraxiva.

Ha en fin dag. Kram Helena

What do you think?

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

3 Comments
  • Milla
    maj 13, 2022

    Hej, jättebra fråga! Jag är en riktig ensamvarg, har ett stort behov av att få vara ensammen med mitt. Då jag gör lugna saker, tittar ut i luften eller stökar runt med saker på helt fel tider och utan vanliga rutiner. Nu när maken varit hemma i 1½ år så har det inskränkt en hel del på min ensamhet och det har varit nyttigt men också lite svårt ibland, att få sitt andrum. Nu är han ju på språng igen ute i yrkeslivet på ett helt annat sätt och mina ensammare stunder är fler, kortare men välbehövliga, Sen är väl det där som du är inne på, att man gör saker tillsammans , i tvåsamheten kan det lätt vara så att man tror att man inte är ensammen men leva parallella liv istället för gemensamt liv är stor skillnad. kram Milla

  • lena
    maj 13, 2022

    Självvald ensamhet är väl alltid den bästa. Jag älskar att vara själv hemma men så klart annorlunda om man vet att partnern kommer hem. Går gärna ut och går själv, min bästa tid att rensa tankarna. Mina väninnor ringer och vill ut och promenera men jag vill mycket hellre gå själv. Är jag själv hemma har jag det bara tyst och lugnt, ingen tv eller musik.

  • Elisabeth
    maj 13, 2022

    Så härligt för dig att du är på en bra plats i livet nu och njuter av det. Det unnar jag dig verkligen. Viktigt med bra relationer i livet både vad gäller vänner och käresta. Ni hittar på så mycket trevligheter du och din P. Hoppas att ni får en fin helg, som vi följare av din fina blogg, får läsa om sen.
    En fråga om en helt annan sak. Du skrev tidigare om ditt höga blodtryck. Jag har också problem med att det stiger vid stress. Blev det bra med den nya medicinen?
    Trevlig Helg!! Kram Elisabeth