Innehåller en annonslänk till Adlibris
Idag tänker jag berätta för er.
Har inte kunnat förut, det har varit alldeles för svårt.
Vissa av er vet, vissa har förstått, andra har undrat.
Den 16/5 skulle Jonas och jag firat Blomsterbröllop.
Det är nu fyra år sedan vi lovade varann att dela glädje och sorg och vara trogna
tills döden skiljer oss åt.
Det blir inte alltid som man tänkt sig, så det blir inget firande idag.
Sedan en tid tillbaka så lever jag Olivia och Doris själva.
Det har varit många svåra och tunga dagar, tårar har fallit, herr ångest har flyttat in som en objuden gäst, 20 år skakar man inte bara av sig, många minnen, eller alla minnen handlar om oss.
Tiden fram till nu har enbart handlat om överlevnad,
men jag ser ändå ljuset i tunneln och tänker att det kommer säkert något bra utav det här också. Tiden läker alla sår, sägs det.
Jag valde att inte skriva om detta förut, för det var för svårt och för privat,
så jag kommer inte gå in på mer och hoppas på er förståelse för det.
Men jag känner ändå att tiden är mogen, att ni får veta hur det ligger till,
så jag slipper att behöva undanhålla att han inte finns här längre.
Bloggen kommer fortsätta i samma anda. Den är mitt lilla skötebarn. Jag har aldrig
gått in så djupt på smärtsamma saker, för jag vill inte vara sådan här inne, der tar jag
med mina närmaste vänner.
Och vänner har jag verkligen haft i detta svåra, många har varit med om en
uppslitande skilsmässa själva, andra har det inte, men har kunnat vara ett stöd för mig
ändå.
En skilsmässa är verkligen inte lätt, det är så många som drabbas och
mår dåligt, både den som lämnar och den som lämnas, barn, familj och vänner,
ingen kommer undan.
Martina Haag har i sin bok Det är något som inte stämmer, beskrivit känslan
hon kände när gick igenom sin skilsmässa. Inte alls samma story som vår, men just känslan
hon känner stämmer nog.
Jag har inte läst den än, har inte klarat det, men jag ska göra det, eller så kanske jag ska skriva en bok själv.
Men nu kör vi Tisdag och jag är ledig och har en massa på agendan
idag också.
Önskar er alla en bra dag.
Titta någon i ögonen och le, det kan göra hen´s dag
Kram Helena
