Phu!
Efter att ha haft barnbarnen här hela dagen,
känner jag mig en aning trött…..
Lillprinsen han pratar och pratar mest hela tiden,
men den lilla vildvittran, hon är minsann överallt..
Både högt och lågt och armar och ben snabba som en vessla.
Det höll på att gå riktigt illa när vi var i uterummet på
eftermiddagen.
Hon har lärt sig att klättra upp i soffor, men såklart inte nerför.
Men det gick bra eftersom hon klättrade upp, satte sig och ställde sig
mot ryggstödet. Sedan fick hon hjälp ner och det hela började om.
Tycket det var så kul, så jag skulle naturligtvis fota hennes framfart.
Men då minsann, vad händer då!?
Hon trillar över ryggstödet, med huvudet före.
Herrejösses vad rädd jag blev, tänkte att nu har hon brutit nacken.
Hon skrek ett tag, men sedan verkade hon hämta sig och vara precis som vanligt.
Ni må tro att jag blev så rädd att jag visste inte hur jag skulle bete mig.
Skulle jag ringa ambulans direkt eller.. Kunde absolut inte tänka alls.
Efter att hon hämtat sig och jag lugnat mig, så tog vi en fika i ute rummet,
eftersom det var så himla kallt ute.
Snabb som en vessla var hon i kakfatet också, men Doris var banne mig ännu snabbare, för hon tog allt ifrån
den lilla och så höll de på.
Japp så var den dagen till ända, och mormor får banne mig
inse att man inte alls har samma ork som förr..
Men det är iallafall väldigt roligt att få låna dem ibland.
Ha det gott!
Kram Helena
