Ni är många som hört av er (ja, rabarbermargaritan slog visst ner som en smakexplosion i era flöden!) – så här kommer det efterlängtade receptet på P:s berömda rabarbermargarita. En drink som smakar sommar, semester och “kan jag få en till, tack”.
P har nämligen ett ess i rockärmen – han kokar en syrlig söt sirap på rabarber och jordgubbar, som sedan får bo i kylskåpet tills det är dags att skaka loss. Bara det är ju genialiskt.
Så här gör du
Förberedelser: – Koka en sirap på rabarber och jordgubbar. (Inget exakt recept här – P går mest på känsla och kärlek.) – Låt den svalna och förvara i kylskåpet.
Till ett glas margarita behöver du:
4 cl tequila
2 cl Cointreau
2 cl färskpressad limejuice
6 cl av den magiska rabarber-jordgubbssirapen
Is
En limeklyfta
Flingsalt
Gärna ett martiniglas (för känslans skull)
Gör så här:
Fukta glasets kant med limeklyftan.
Doppa kanten i flingsalt – det är både snyggt och smakfullt.
Häll alla ingredienser i en shaker tillsammans med is.
Skaka så pass kraftigt att det känns som semesterträning.
Sila upp i glaset och garnera med något snyggt – P körde på jordgubbar, men du gör som du vill (rabarbersnurror? En liten parasoll?).
Sen är det bara att luta sig tillbaka, ta en sipp – och låtsas att du sitter vid vattnet med sommarvinden i håret.
Hej på er alla semesterfirare – och hej till mig själv också, för nu är det äntligen min tur!
Semesterläget är påslaget, solhatten är på, och redan dag två (det vill säga i tisdags) var jag helt övertygad om att det var lördag. Det tog alltså exakt ett dygn att komma ner i vilopuls – rekord, skulle jag säga. Kanske hjälpte det att jag var ledig tre dagar förra veckan när vädret dessutom bjöd på sitt allra bästa jag. Sol, värme, och sådär somrigt härligt att man nästan glömmer alla “måsten”.
Min yngsta dotter och hennes pojkvän kom och sov över ett par nätter, vilket alltid är mysigt – särskilt när man kombinerar det med båtliv! Vi drog ut till vår favoritstrand, den där man kan vada i land utan att behöva göra akrobatiska konster (och viktigast av allt: Doris gillar den också!).
Vi solade, badade och åt som om vi var på en femstjärnig charter. Kocken i sällskapet (ni vet vem ni är 😉) hade nämligen lagat med sig en fantastisk kycklingpaj. Och sen? Då var det cava sangria time! Så gott att till och med Olivia höjde på ögonbrynen och tog ett glas.
När kvällen kom vadade P i land för att tända grillen – och minsann om det inte blev oxfilé! Det var nästan så man kände sig som med i en lifestyle-influensers vlogg. Varm kväll, sjön kluckade, och långt borta mullrade åskan lite hotfullt. Vi blev lite pirriga – tänk om ovädret skulle dra in? Men vi hade tur. Blixtarna höll sig på avstånd och vi kunde somna mätta och belåtna i vår lilla flytande stuga.
Vi bäddade för ungdomarna uppe på båten och kröp själva ner i vår koja. Men vid ettiden på natten vaknade jag av väldigt märkliga ljud. Först trodde jag att ungdomarna låg och kollade på någon dålig brittisk komedi – ni vet, med taskigt ljud och mycket märkliga skratt.
Men nej då. På morgonen fick jag veta vad som verkligen hände: flera pickuper hade plötsligt rullat in på stranden mitt i natten och ut vällde ett helt gäng engelsktalande nattbadare. Det tjoades, badades, och spelades fiol. (Ja, fiol – det var inte cava sangrian som spökade, jag lovar!)
Ungdomarna gjorde sitt bästa för att signalera att “här sover folk” genom att lysa med mobilerna, och till slut hoppade sällskapet snällt upp på sina bilar och drog vidare – som en liten, mystisk, musikalisk karavan i natten.
Nästa dag sken solen vidare som om inget hänt. Vi åt frukost i lugn och ro, lunch likaså, innan vi puttrade hemåt igen – fortfarande lite fnissiga över nattens spontana konsert.
På kvällen skulle vi vidare på nya äventyr, men alltså – vilka underbara dagar det blev med ungdomarna. Skratt, god mat, sol, bad – och en fiol i natten.
Jag gissar att många av er just nu glider runt i semesterläge, dricker iskaffe, går barfota och har tappat bort vilken dag det är. Själv? Jag räknar ner dagarna tills det är min tur att checka ut och koppla bort väckarklockan. Men! Jag unnar er verkligen solen, värmen och vilan – det är ju ändå ingen självklarhet i vårt avlånga väderlotteri till land.
Själv försöker jag suga ut varenda droppe av sommaren de dagar jag är ledig. Häromdagen hade jag den stora äran att få besök i Vadstena av min ena dotter och hennes kille. Tyvärr var vädret mest “tack men nej tack”, det blev en god sommar drink, god mat istället, sammaväder nästa dag, men vi styrde om planerna och checkade in på Klosterhotellets spa istället. Inte så dumt det heller – lugnt, varmt, bubbligt och nästan folktomt. Precis som jag gillar det. Inga slagsmål om relaxstolar eller trängsel i ångbastun – bara lugn och ro.
Några dagar senare, när solen plötsligt kom på bättre humör, slutade jag jobbet och styrde bilen direkt mot Vadstena. Där mötte jag upp Nathalie och barnbarnen. Vi drog till båten – Milian fiskade ivrigt från bryggan medan vi andra förberedde kvällens höjdpunkt: räkfrossa! Ja, ni hör ju. Barnen tog sig ett dopp från båten och vi åt räkor tills vi nästan fick skaldjurskoma. Så mysigt att få hänga allihop, sedan traskade vi mätta och glada hem till det rosa huset.
Nästa dag inleddes med en riktig drömfrukost under äppelträden i P:s fina trädgård. Medan vi väntade in min yngsta dotter, passade jag, Nathalie och Alicia på att göra stan i Vadstena. Och ja – det blev lite shopping.
När Olivia kom puttrade vi iväg med båten till en sandstrand i närheten. Perfekt för både badsugna barn och lilla Doris, som älskar när hon får komma i land springa och hitta pinnar i sanden. P hade slängt ihop en helt otrolig pastasallad, och barnen badade i evigheter med Olivia. Själv doppade jag mig väldigt snabbt– det var över 20 grader i vattnet men kroppen sa ändå “nä, tack”. Vill helst ha något varmare.
När vi kände oss klara puttrade vi hem igen, och kvällen avslutades på bästa sätt: hemmagjord pizza i P:s egna pizzaugn. Jag säger bara – lyxigt värre!
Sedan åkte hela gänget hem till sitt, och kvar blev P och jag – med en ledig dag till i bakfickan. Den använde vi till ärenden (jo, det måste ju också göras) och med schnitzel-lunch på Mjölby Stadshotell. Åkte förbi Skedevi gård, där de har självplock av både jordgubbar, björnbär, hallon, och blåbär. Dit får vi åka en annan dag för lite plock.
Och sen? Hemåt – redo för ännu en jobbhelg.
Men vilken härlig paus det blev ändå – med mycket skratt, bad, mat och kärlek. Och snart… snart är det min tur att gå på semester!
Hej på er alla semesterfirare – eller är ni som jag och håller ställningarna på jobbet?
Förra veckan lyckades jag byta bort ett par arbetspass (halleluja!), vilket visade sig vara ett riktigt guldfynd – jag fick nämligen två underbara dagar med både barn och barnbarn.
Barnbarnen anlände redan 06.15 på morgonen (!), och det från två annars inbitna sommarlovs-sovarproffs som brukar ligga i dvala till förmiddagsfikat. Men vet ni – de kröp ner i mormors säng och somnade om som små nallebjörnar. Tur det, annars hade vi haft två små zombier i poolen framåt eftermiddagen.
Vädret levererade på topp (tack vädergudarna!) och min lilla dotter med kille dök också upp för att sola, bada och njuta av sommarhäng. Det blev en sån där dag som liksom bara flyter på – barnskratt, plask i poolen, melonkladd på kinderna och jordgubbar som tog slut innan man hunnit säga “ska vi ta en till skål?”
Allt kändes lite som förr i tiden – när barnen fortfarande bodde hemma och barnbarnen inte hade egen pool. Då var mormors bassäng rena rama äventyret. Och så klart gick det åt enorma mängder Pepsi Max – man får ju inte bli uttorkad när man har semesterfeeling deluxe!
Vi åt lunch ute i skuggan – första riktiga sommar-lunchen i trädgården i år. Fick använda min fina kanna som finns här (till bra pris).
När kvällen kom åkte de flesta hemåt, och Milian drog iväg på träning. Alicia däremot, hon hade andra planer – det var dags för en tur till köpcentret. “Normal och kläder, mormor!” Och vad gör man? Man följer med, så klart.
Tänk att de är nio och elva nu – det känns som om mina egna barn var i den åldern typ… förra veckan? Vart tar tiden vägen egentligen? Jag kan faktiskt sakna den där tiden när man var superhjälte i vardagen – behövd på ett annat sätt än nu.
Alicia hittade några nya fina saker (ni kan se bilderna!), Klänning finns här, topp här och kjol här sedan bar det av hemåt igen för att möta upp Milian.
Vi åt kvällsmat ute – och när skymningen föll kröp vi in och såg Göta Kanal 2. Klassiker!
Nästa dag gick i samma mysiga tempo. Barnen hängde med grannbarnen och poolen fick jobba övertid. När eftermiddagen kom åkte de hem igen – träningar för dem, och vila för mormor.
Men alltså – så himla fint att de ville komma och hänga några dagar.
Det värmer mormorshjärtat!
Hoppas på flera fina sommardagar, för just nu är det en bristvara.
Alltså – hur fort gick inte midsommarhelgen och veckan som följde? Man hinner ju knappt blinka innan det är fredag igen. Det känns lite som att veckorna kör formel 1 medan jag själv puttrar fram i en gammal Volvo 240 med kaffemugg i ena handen och “vad skulle jag nu göra?” i andra.
Jag har jobbat hela helgen (jo då, plikten kallar!), men det innebar två lediga dagar mitt i veckan – och hör och häpna: torsdagen bjöd på drömväder! Sol, värme och noll blåst (en liten stund i alla fall). Vi passade då på att luncha på nya favoritstället Slottsgården i Vadstena – ni vet, det där mysiga stället som vi var med och invigde i början av maj. Det har nästan blivit vårt stamställe nu. Ligger ju dessutom perfekt till – precis på vägen till båten. Win-win!
Om ni har vägarna förbi Vadstena i sommar – missa inte Slottsgården! Ät lunch, fika, ta ett glas, eller varför inte boka in en övernattning? Och om du gillar gamla bilar (eller gillar att titta på folk som gillar gamla bilar), så är onsdagar magiska där – då cruisar traktens bönder in med sina glänsande skönheter. Rena folkfesten!
Men hörni… hur sover ni? Jag själv sover verkligen inte bra. Det är som om hjärnan sätter på sitt eget nattprogram så fort jag lägger mig – full av tankar och “måsten”. Och att veta att klockan ska ringa 05.20? Ja, det är som att ge hjärnspökena ett VIP-pass till hela natten. Resultat: minimal sömn och maximal trötthet.
Nu är jag ledig ett par dagar (hurra!) och hoppas på lite återhämtning. Fast i morgon kommer mina små älsklingar – barnbarnen! De har sommarlov, föräldrarna jobbar – och mormor får rå om dem. Ser så mycket fram emot det, men det gäller att jag kommer i säng i tid ikväll. Uppdatering; jag sov som en prinsessa, och nu är de här mina små; de kom så tidigt, så dem har jag bäddat ner, så de sover som små grisar en stund till.
Och hörni… vad är grejen med blåsten?! Det har stormat varje dag den här månaden, känns det som. Vi har inte ens varit ute med båten en enda gång, och nu är det slutet av juni?! Det har aldrig hänt förut. Jag är inte väderkänslig i vanliga fall, men blåst – det tål jag inte. Det är som att gå omkring i ett ständigt hårfönsläge.
Nu håller jag tummarna för lite sommar utan blåst glass i solen och båttur snart. Visst är våra nya plastglas fina?! De finns bland annat här
Dag två i Stockholm förra helgen – och dags för ännu en 60-årspresent från min P, som tydligen har en aldrig sinande presentbank gömd någonstans i innerfickan. Jag hade noll aning om vad som väntade. Trodde på en båttur? Men nej, vi styrde mot pampigare marker…
När vi började närma oss Kungliga Operan, började det ringa små bjällror. Och mycket riktigt – jag skulle på opera! Och inte vilken opera som helst, utan Barberaren i Sevilla, den där lättsamma, kvicka föreställningen man hört talas om men aldrig sett.
Och hörni – wow! Vilken miljö! Vi gled in i den gyllene foajén som värsta societeten, och där fick vi en liten förklaring om vad vi faktiskt skulle titta på – tack och lov, för det sjöngs på italienska och min skolfranska hjälpte föga.
Våra platser? Hovlogen! Jo, man tackar. Precis bredvid kungliga logen. Hade vi bara haft kikare hade det varit full Julia Roberts -poäng. Men det gick fint ändå, för allt textades så man kunde hänga med i handlingen.
Efter en och en halv akt (ja, så heter det säkert!) blev det paus, och då visade P sin klass igen – champagne var förbeställd och stod och väntade i foajén. Man kände sig lite som drottning Silvia, minus tiara.
En timme till med höga toner och dramatik – och sedan var det över. Och vet ni – det var faktiskt riktigt kul! Oväntat kul. Kanske inte min nya hobby, men helt klart en upplevelse värd att bocka av. Dessutom ska Kungliga Operan renoveras nu, så det var lite som att se ett stycke historia innan det kläs om i ny kostym.
Tack P – och tack Barberaren – för en kväll med glitter, dramatik och bubbel i världsklass!
Efter att ha njutit av opera i guld och glamour, var det dags att ta kvällens äventyr till nya höjder – bokstavligen. Vi hade bord på restaurang TAK, som ligger bara ett stenkast (eller ett dramatiskt operakast) från Kungliga Operan.
Här uppe bland Stockholms takåsar byttes italienska arior ut mot skön loungemusik och klirret från cocktailglas. Solen sprack faktiskt fram lagom till kvällen, och wow vilken utsikt!
Själva restaurangen heter Izakaya, och här serveras japansk mat med modern twist. Vi gick all in och valde deras avsmakningsmeny, och herregud så mycket gott vi fick in: – Ostron (som slank ner som smör i solsken), – Tartar (så fräsch!), – Någon magiskt mör fläsksida – …och mycket mer som jag inte ens hann fota innan det försvann.
Och vet ni vad? Jag åt med pinnar hela kvällen! Utan att tappa något på duken. Det, mina vänner, är ett jubileum i sig!
Mätta, nöjda och med både toner och smaker i kroppen promenerade vi sedan hemåt genom Stockholm, där nattluften var ljum och stegräknaren tickade nöjt vidare. En riktig toppendag – med både kultur, bubbel och kulinariska poäng.
Min klänning, som ni frågar mycket om och som är så bra eftersom den aldrig skrynklar sig hittar ni här, just nu om ni handlar två plagg och använder koden SUMMER25 får ni 25% rabatt.
