En tung dag att vakna till.
Vaknade av att telefonen ringt och jag hade meddelande.
Såg att det var från jobbet, så jag ringde snabbt upp fr att lyssna
av.
De undrade om jag mådde bra och allt var ok med mig?????
-Det visade sig att jag skulle börjat jobba klockan sju.
Jag hade tagit fel på tid, trodde jag skulle jobba kväll.
Förstår deras oro, de tänkte att jag kanske befunnit mig i
Stockholm igår.
Där det som inte får hända, men som nu även drabbat Sverige.
Det ser ut som ett terrordåd, men det kan lika gärna vara en
ensam människa som åsamkat Sverige och Stockholm,
denna skräck och sorg.
Men otäckt är det.
Själv satt jag på Clarion på en liten aw, och där var tv´n igång.
Och alla som satt där diskuterade tillsammans det som hänt.
Det märks att människor har ett behov av att prata om det som hänt.
För ingen kände varann där vi satt, men efter ett tag kändes det som att alla kände varann.
Med galenskapen medförs också en värme och medmänsklighet
som jag sällan skådat.
Men nu skall jag till jobbet och lugna de andra.
Kram på er alla och jag sänder en extra tanke till
oss alla.
Kram Helena
