Det där med balansen

Hej på er!

Ledig helg och jag tackar för det. I och med att vi jobbar med så svårt sjuka Covid patienter i jobbig skyddsutrustning, så erbjuds vi psykologsamtal. Jag tackade ja till det, då jag tycker att det är väldigt jobbigt på jobbet och att mycket utanför jobbet varit ansträngande under några år. Ni som följt mig länge har nog dunderkoll på allt som hänt under många år. Det som framkommer är att det är så viktigt med återhämtning, såsom sömn, mat och motion, vilket alla borde veta. För mig är sömnen inte den bästa och motionen är urusel. Hade jag inte Doris skulle jag inte röra på mig alls.

På jobbet har vi något som heter makaronikampen, där man är indelade i olika lag och man får stoppa i en makaron för en viss aktivitet som medfört någon form av träning. Det anordnas aktiviteter på jobbet. Förra året gick vi Göljestigen som är en del av Bergslagsleden, jättefin slinga. I går gick vi en promenad runt Oset, vid Hjälmaren. Solen sken, men det var svinkallt. Doris hon frös så hon skakade. När vi gått halvvägs, skulle vi stanna och fika i en stuga, men den var såklart stängd nu i Corona tider. Det blåste från alla håll, men vi hittade lä bakom stugan, så vi släpade en trädgårdsgrupp dit, där vi sedan satt och intog vår matsäck. Duk måste man ju ha det är ju den som får det att bli den rätta känslan.

Mycket frisk luft alldeles gratis, så kan man sammanfatta det hela. För mössa och vantar var ett måste. Tänk i början på veckan gick jag i bikini och oljade terrassen och nu vintermundering. Men det är alltid lika trevligt när vi hittar på saker i vår Tiva familj. Så det här är väl ett sätt att få balans mellan jobb och fritid.

Nu är vi i P´s andra boende i Stockholm och piffar i den. Hoppas också på ett besök i Kungs trädgården och de rosa körsbärsblommorna. Vi är väldigt noga med att ha med oss dessa, för allas trygghet

Kram Helena