Eftertanke

Kommer den digitala världen öka nu?

Innehåller annonslänk till Lyko

Hej hej!

Hur går det för er att distansera er? Jobbar ni hemifrån, isåfall hur går det? Jag är glad att jag har ett jobb att gå till, tror att jag skulle deppa ihop om jag var tvungen att jobba hemma. Sociala sammanhang är väldigt viktigt för mig. Jag får en sådan energi av mötet med andra människor, så just nu är det via jobbet som jag får den energin tillgodosedd. Visst att sitta och prata i telefon ger ju en viss stimulans, men inte helt och fullt.

Jag antar att många som jobbar hemma kan tycka att det är skönt, skönt att inte behöva klä upp sig för att gå till jobbet, slippa ta sig till jobbet i kollektivtrafiken. Men hur kommer det bli när pandemin är över? Kommer fler att fortsätta att jobba hemifrån? Hur blir det då med de viktiga personliga mötena?

När alla är vaccinerade, vad är det första vi kommer göra? Kommer det bli som på 20 talet, när spanska sjukan var över, och det blev galna fester innan den ekonomiska krisen slog till, eller kommer resandet ta rekordfart för att vi är så sugna på att ge oss iväg utomlands. Kommer det då behövas vaccinationspass? Har hört att flera länder kommer införa det. Frågorna är många. Jag hoppas verkligen att det mesta kommer bli som förut och att de som kan hjälper till att stötta restauranger, hotell, butiker mm, så de inte måste slå igen.

En bra sak hos mig är att är man ledig och inte vill åka in för att delta på APT, kan man nu om man vill vara med via Skype. Det är ett stort framsteg för oss som jobbar på golvet. Skönt att kunna sitta i soffan och klia på Doris samtidigt som man får viktig information från jobbet.

Nu ska jag ta och sätta igång och städa av här hemma innan jag ska jobba kväll. Nu har vi ju börjat få vaccin, dock i liten mängd, så det är bara ett fåtal som vaccineras varje dag. Så vi får se om man får sin första spruta idag eller om jag får vänta lite till. Nu har jag precis klickat hem lite saker jag verkligen behövt, bland annat den här, då den jag har är färdig för pension.

Ha en finfin dag

Kram Helena

En dag för eftertanke.

Juldagen!
Den dagen som oftast är lite lugnare än julafton,
då man kan sitta lugnt och prata med varann kolla in sina klappar och bara ta det lugnt.
Alla måsten är över nu finns det tid att bara vara här och nu.

I år minns jag särskilt Juldagen för tio år sedan,
då jag var tvungen att plugga till en stor tenta jag skulle ha i början på Januari.
Det var min första termin på Sjuksköterskeprogrammet. Det var så spännande 
och man hade lärt känna en massa nya vänner. 
Bl.a. en tjej vars son också lekte med min systerson.
Hon skulle fira jul i Kao lak och hon var tvungen att ta med sig sina böcker
 dit för att kunna plugga lite inför tentan.
Sitter som bäst på Juldagsmorgonen vid datorn och kollar in 
Aftonbladet.
Det går en iskall kår genom hela kroppen när jag läser att det hänt någon typ av katastrof
av något som hette Tsunami i Kao lak. 
Helt plötsligt går det absolut inte att plugga, tårarna sprutar och man undrar så hur 
det gått för min klasskamrat och deras familj. Ringer min syster och sonen har ringt sin kompis
men det går inte fram någon signal på hans telefon och inte på någon annan i familjens telefoner heller.
Nu följde en mardrömstid där man satt som fastklistrad vid datorn för att följa hela händelseutvecklingen.
Tiden gick och vi visste ingenting, men till slut hittades en efter en i familjen, förutom
min klasskamrat och hennes ena barn
De var ett helt familjeband med farföräldrar, barn och barnbarn, sammanlagt nio personer.
Alla blev offer för den katastrofala vågen. 
En fruktansvärd tid där jag tror hela Sverige kände eller visste någon
som gått åt i den katastrofala Tsunamin.
I morse låg jag och läste på Aftonbladet igen, där överlevande berättar sina historier
och man fattar inte att det överhuvudtaget blev någon som överlevde.
Jag sitter med tårar rinnande på mina kinder och tänker på alla överlevande som
miste flera nära familjemedlemmar och undrar hur de klarar att leva vidare.
Det måste ju bevisa att människan är stark, så otroligt stark som jag inte kunnat 
ana att någon kunde vara, men tur är väl det, för hur skulle vi annars orka leva vidare.

Ibland är det viktigt med tid för eftertanke, idag var en sådan dag.

Jag önskar er alla en God Fortsättning och var rädda om varann.
Kram Helena

Att vara snäll mot sig själv.

Posted on
Att vakna med en huvudvärk
som bara eskalerar är inte kul.
Sitter ändå och tänker att jag måste ta mig till jobbet
och göra mina två timmar.
Tills jag inser att vem blir glad av att jag kommer och inte kan röra huvudet
och mår dåligt. 
Ingen och allra minst jag själv, så jag beslutade att stanna hemma.
Nu är huvudvärken nästan borta, och jag inser att det var ett bra beslut av mig.
När man som jag lider av att inte minnas någonting och glömmer de mest enkla saker,
har jag fått tips av min psykolog att jag måste vara snäll mot mig själv, inte ha för höga krav
att prestera. 
Hur kan jag hjälpa mig själv att minnas?
Skriva in i telefonen? Nej det är inget för mig, alldeles för jobbigt att skriva in.
Ha en almanacka? Det har jag två stycken, men där står saker som
tandläkaren, jobb, frissan mm. Där får inte de där småsakerna plats.
Så nu har jag skaffat en bok som ligger framme, som jag hela tiden skriver
upp alla småsaker som jag måste komma ihåg, som ex
tvätta och tömma tvättmaskinen.
Köpa påskägg
maila
Gå ut med Doris.
Byta en present.
Köpa hundmat innan påsken.
Anmäla O till tävling
Boka hotell (fast det får J göra nuförtiden)

I den värld vi lever i idag är det omöjligt att komma ihåg allt. Tror de flesta
har en komihågkalender, för att inte missa en massa saker.
Tycker bara att det är så jobbigt att jag ändå inte minns något fast jag går här hemma
och inte har en massa jobbgrejer att komma ihåg. 
Men det är väl så när man som jag kört på
alldeles för länge utan att pausa. Jag måste lära mig att acceptera att det är så just nu,
och att det förhoppningsvis kommer bli bättre. 
Jag måste bli bättre på att vara snäll och inte
vara dömande mot mig själv.
Nu är det bäst jag tittar i min bok vad som står för dagen
och sedan måste jag prioritera för att inte göra allt idag, när jag har huvudvärk.
Börjar ni ladda för påskledigt?
Här blir det inte så påskigt för jag har inte ens börja tänka på 
att det är påsk än.
Är ni snälla mot er själva?

Tid till eftertanke.

Posted on
Att inte må bra!
Hur är det egentligen med oss svenskar?
Är det fortfarande tabu att inte må bra?
Vi ska vara så lyckliga, glada
och ha det senaste i kläder och inredning.
Vi ska ha ett bra jobb som ger mycket pengar
 och många intressanta vänner.
Vi ska helst resa både på sommaren och vintern.
Blir vi lyckliga då?
Ja en del blir nog det,
men absolut inte alla.

Det viktigaste som jag tycker iallafall.
Är att våga trotsa JANTE
och tala om, om man mår dåligt
och be om hjälp.
Inte heller så lätt för alla,
beroende på mycket tabu kring ordet ångest.
Sedan är vår psykiatri inte som den borde heller.
Men i det samhälle vi lever idag borde det vara 
något vi borde veta att det är inte skamligt att må dåligt.
Psykiatrin måste hänga med i detta.
Vad som än hänt vad man än råkat ut för,
så finns det en lösning.
Allt bättre än att välja det svarta
och lämna en hel familj som är helt förkrossade
och står helt oförstående..
Idag är en dag för eftertanke..
Kram på er alla
och en uppmaning.
Mår ni dåligt; sök hjälp, prata med någon.
Det går att lösa, tro mig…
Helena