Hej på er! Ja vart hamnade jag, jo i Luleå! Har aldrig varit så långt norrut tror jag och det var så härligt att komma till ett vintrigt Sverige. halva planet var fyllt med holländare som skulle till Luleå för att åka skridskor, ett helt tv team var också med så det är tydligen stort i deras land. Har sett dem åka runt på sjön här utanför hotellets fina utsikt, för den är verkligen magnifik. Hotellet heter Clarion Sense och det visade sig att min kusin är både restaurang och kökschef på hotellet, så jag hann allt med att träffa honom och fick tips på bästa maten.
Jag får berätta mer om min upplevelse här, för nu måste jag ut och upptäcka ett snöigt soligt och ett vackert Luleå.
Hej! Jag måste berätta för en när vi var i Lofsdalen, då hade vi möjlighet att få träffa Nicole och hennes kille Erik och deras Huskyhundar. Vi hade bokat in oss på att åka hundspann. Jag har aldrig åkt hundspann så detta skulle bli så spännande. Dock var jag lite för dåligt klädd, hade alldeles för kalla stövlar och hade ingen tjocktröja på mig under jackan, så jag frös nästan från start.
Men nu till Nickole och Erik som driver Lofsdalens hundspann och kenneln Raxeria.se. De bor i ett litet hus vid Glötesjön innnan man kommer till Lofsdalen. En riktig idyll. De kom hit från Stockholm för att hänge sig för sina hundar och när Lofsdalens kommun undrade om de inte ville börja köra hundspann åt turister funderade de inte särskilt länge och de är verkligen uppbokade,så vill man åka hundspann så måste man boka i tid. Vilken upplevelse man får av dem. De berättar ingående hur hundarna fungerar och vad de äter för mat mm. Sedan fick vi vara med och ta på selarna på hundarna. Jag har alltid haft respekt för huskys, tycker de ser lite läskiga ut, nästan som vargar, men jag tyckte inte att jag kunde fega ur, jag har ju för sjutton hund själv. Selarna var trånga och hundarna hade riktigt tjocka pälsar, så det var lite svårt att få på dem, men det var som hundarna hjälpte till att få på dem, de älskar att springa. Så det gällde att inte öppna dörren så hundarna kunde smita, för då skulle de springa sin väg.
Vi skulle ha nio hundar som skulle dra oss och de hade olika positioner, närmast släden fick de starkaste muskelpaketen stå. Längst fram stod ledarhundarna som var både snabba och smartra och de tog emot Nicoles order. När hon ropade nej höger, nu vänster och de gjorde precis som hon sa, om det inte var så att de tyckte att hon valde helt galen väg, då visade dom att nej, vi vill springa här istället. Släden hade tre olika bromsanordningar för att säkerhetsställa färden för oss som satt på. För huskyhhundar slutar inte springa om man skulle välta, de slutar bara springa om de inte har lust att springa mer.
Nicole och Erik.
Katarina tyckte Nicole såg ut som en isprinsessa,
men det första jag tänkte på var att hon såg ut som Pocahontas. Vacker som få iallafall, både inifrån och ut.
Jag som var lite skeptisk till hundarnas farlighet, fick ta på Aska som var en väldigt tillgiven och snäll hund.
Pussas ville hon också.
När jag skulle sätta fast Aska, tyckte jag det var märkligt att det bara var ett snöre med en liten boll som skulle sättas i en ögla, hur sjutton skulle detta hålla, men Erik sa att det skulle vara så.
Det tog en stund att få på alla hundar sina selar och få ut dem i på rätt plats
Katarina var helt tagen av denna upplevelse,hon skulle nog kunna tagit med sig alla hundar hem.
Inte så lätt att få en supereggad husky att hamna på rätt plats.
Nu sitter vi startklara och Nicole, behöver bara släppa på alla bromsar, så kommer de börja springa
Det hade blåst och snöat så alla spår på isen hade blåst igen, så det var lite trögt för hhundarna att dra oss fram i den djupa snön. Jag tyckte allt lite synd om dem, men Nicole hävdade att så länge de sprang så tyckte de att det var roligt.
Ibland fastnade vi, då fick vi hjälpa till att gunga loss oss och så fort vi var loss så sprang vi igen
När vi åkt färdigt och lossat alla hundar, så fick vi gå in i den uppvärmda tipi tält och dricka varmt, och det kan jag säga att jag behövde, för min ena fot hade känseln försvunnit i.
Här har vi en gruppbild vid en söt fjällstuga som de hade på tomten. Jag Tina UlricaKatarinaoch Helena
Den här vyn ser de varenda dag och när vi frågat hur de gör med alla hundar om de skall pka på semester någongång så blev svaret att de inte behövde någon semester då de levde i sin dröm.
Ser ni kärleken mellan lilla valpen Neira och Erik. Neira hade precis rymt ut från lekhagen, men hamnade tillslut i husses trygga famn. När vi sagt hej då till alla hundar och tackat Nicole och Erik för en fantastisk upplevelse och önskat dem lycka till, så satte vi oss i bilen och åkte de ca åtta timmarna i bil för att komma hem till ett snöfattigt Örebro.
Så vill ni ha en riktig upplevesle så tycker jag absolut att ni ska kolla in deras hemsida, för jag ser att de har några tider kvar under sportlovet.
Kan säga att jag är en slagen hjälte idag, musten har fullkomligt gått ur mig. Först två tuffa arbetspass, sedan tre dagar med fjälluft, vin. skratt och dåligt med sömn. Man brukar bli helt slut av fjälluft och en massa roligheter. Sömntimmarna är lätträknade och natten som var blev inte många heller då Doris fick för sig att toksnarka och få någon typ av andningskramp, så idag när jag kom hem från jobbet gick musten ur helt och hållet, orkade verkligen inte ett dugg. Roligeternas baksmälla, kan jag gissa.
När man väl kommer till fjällen vill man ju gärna ha sol, det fick vi inte uppleva förutom en fantastisk morgon sista dagen, men kolla på bilderna, för det var något fantastiskt ljusfenomen över sjön i Lofsdalen, det var som att ljuset uppenbarade sig just över sjön, nästan som en religös uppenbarelse.
Jag fachineras verkligen av hur mycket naturen, kan bjuda på. Detta var verkligen magi, skulle kunna stått och kollat på denna utsikt hur länge som helst. Förstår att det måste vara väldigt vackert en solig dag, men jag måste ändå säga att dessa mulna dagar har verkligen gett utlopp att få känna magi fast inte solen skiner.
Ikväll blir det att gå till sängs tidigt och i morgon måste jag få sova ut. Skulle åkte till Romme med mina kollegor, men jag har fått backa på det, det funkar inte, jag måste vila.
Tack för alla kommentarer om vad ni anser fel med bloggen. Jag ska framföra allt till Ulrica, men hon jobbar heltid och gör detta på sin fritid så ni får ha lite tålaamod, så vi inte bränner ut henne.
Igår hade jag sådan tur att tåget gick precis i tid och var framme exakt på lovad tid. Blev hämtad och körd till lunchstället som var bokat. The Veranda, som tillhör Grand Hotel, men detta ligger mitt emot slottet, med vattnet emellan. Vi åt Wallenbergare med en vacker sol som spred så fint ljus och ett hopp om en vacker tid som väntar.
Tog en promenad till Nybrokajen och gjorde ett besök på Svenskt tenn, innan vi gick och kollade in den tillfälliga Östermalmshallen som står mitt på Östermalmstorg, en riktig skapelse och visst är det häftigt med Salluhallar, och den gamla som just nu rustas kommer säkerligen bli superfin. Promenaden avslutades på NK och Newport.
Ett badrum så var så vackert, så man skulle kunna vara därinne hela dagen.
Min klädsel för dagen, Rutig kavaj hittar ni här, Blus med ståkrage här Halsband här
Snyggt upplagt.
Utsikten gick inte av för hackor
Har ni inte varit på The Veranda, så är det ett tips, man kan äta både frukost brunch, lunch, afternon tea, eller bara sitta i den fina baren och titta ut över slottet.
En fantastiskt vacker dag Stockholm bjöd på.
Blommor i stora lass inne på Hm home, men det blev inga buketter idag, får ta det någongång när jag är ledig. Åt även ute på kvällen på en supermysig fransk restaurang, Cafe Facile på Luntmakargatan. Menyn är olika varenda dag, så man får fota menyn på griffeltavlan och välja vad man vill äta. Valde grillad lammrostbiff, som var så himla god, med ett glas rött vin till.
Ja det var min dag i Stockholm, som bjöd på en massa upplevelser som man mår bra av.
Nu väntar en jobbhelg och det känns helt ok att avsluta veckan med lite jobb.
Heej! Igårkväll hade min dator laddats ur, och jag tänkte att det bara var att stoppa i sladden,men den startade inte iallafall.Så nu har jag en svart dator som inte går igång, himla tråkigt när man är rätt beroende av dator.Jag hoppas bara det är sladden det är fel på, för jag har verkligen ingen lust att köpa en ny daotor.Fick ju veta sist när bloggen var infekterad och datorn var på service att det var en himla bra dator jag har. Så idag har jag lånat Olivias Appledator, som jag fick en gång i tiden, men som jag aldrig lärde mig att gilla.Hör också att fler och fler verkar gå över till pc igen, vet inte om det stämmer, kanske bara jag somhör det jag vill höra. Så det blir att åka iväg och hålla tummarna att det bara är kabeln. Som jag sagt förut så vill jag alltid ha saker inplanerat, älskar att ha saker att se fram emot. Närmast i tiden ligger en resa till snön, närmare bestämt Lofsdalen, med dessa härlia tjejer
Vi var ju på en härlig sensommarresa till Gotland i September, nu ska vi alltså till Lofsdalen.
Fr Vänster: Drömhus Helena, Jag, Sallys hus, Från tekopptill bergstopp,TinaMeInga sommarkläder/höstkläder som vi kunde ha här.Nej nu gäller det att leta rätt på vinterkläderna. Vad tror ni om denna på oss alla i backen? Ska bli så himla härligt att umgås med dessa härliga tjejer, sist vi träffades skrattade vi så vi höll på att kissa på oss, och det var så himla mysig att uppleva Gotland på hösten utan alla turister, vädret var ju verkligen på vår sida då. Det jag hoppas på nu är att få gå runt i underställ och kanske kunna ta en sväng i backenom vädret tillåter. Tänker inte ge mig ut och åka om det är -15 grader och snöstorm, nej då tänker jag sitta inne med de andra och sippa på lite rött vin och bara skratta och ha trevligt.Längtar som bara den, tre veckor kvar. Alltså det här inlägget var ingen lek, att försöka manövrera en appledator.Hoppas verkligen det inte är fel på min pc Ha en fin fin dagHelena
