Hej!
Min bloggkompis Nina håller till nere i Puerto Banus, stora delar av året eftersom hon kan ta med sig jobbet dit. Vi bestämde att det var ju passande om vi kunde ses en stund när vi ändå var i närheten.
Vi skulle ses vid en marknad i San Pedro som ligger lite ovanför själva centrum.
Åh vad jag tycker det är kul att besöka marknader utomlands. Nu blev det ingen shopping, eftersom jag inte träffat Nina på fyra år, så hade vi en massa att prata om. Passade på att ta en fika när vi ändå strosade runt bland både caféer och marknadsstånd.
Vi promenerade en bit, dit Nina bor, så kul att få komma hem till någon som bor där nere. Jättetrevligt område med egen pool. Vi satt på hennes uteplats och sippade på lite kallt rosévin.
Efter flera timmars babblande började magarna kurra, så vi vandrade den korta biten ner till centrum, och kollade in alla fläskiga båtar och bilar med för den delen.
Stannade vid Ninas favo ställe för lunch. Tog en pokebowl och en corona. Bäst som vi satt där, började jag må dåligt, och det gjorde jag med besked. Mådde illa och blev jätteyr.
Bytte plats med P som satt mer i skuggan, men det blev bara värre och värre. Jag ville bara till en toalett, som såklart inte fanns där vi var. Men jag reste mig för jag kände att jag måste ha tag på en toalett, men då föll jag ihop på marken.
Och där och då hade det tydligen blivit lite uppståndelse, bland mitt sällskap, med personalen och folk som gick utanför restaurangen. Jag fick en påse, som jag spydde i och någon stoppade vatten med socker, i min mun.
Det pratades om att jag fått solsting, och folk stannade och frågade om jag behövde ambulans. Tur jag vaknade till och kunde sätta mig upp, för att lite senare kunna ta mig till en toalett. Köpte också en stor cola som jag svepte.
Så en blandning av solsting, intorkad, och blodtrycksfall, var det nog. När jag kände mig redo gick vi mot bilen och åkte hemåt, så jag fick lägga mig en stund och vila mig i form.
Har ni fått solsting någon gång?
Tänk så härligt att kunna ta med sig jobbet och jobba från Marbella, måste vara underbart.
Nu är vi hemma igen och det har varit frost, två mornar på rad, och jag försöker rädda mina pelargoner från frost in i det längsta, eftersom de är så himla fina fortfarande. Men det dröjer inte länge innan det inte går längre.
Då tar vi oss an denna Torsdag, med lite kvällsjobb.
Kram Helena
