livet

Mitt i smeten

Posted on

Heej!

Ja som ni vet så jobbar jag på Thoraxintensiven som ligger i samma korridor med allmänintensiven. I den tid vi hamnat i, där man ser till att alla skall hålla sig hemma för att undvika smitta av detta Covid 19, så är det vi som jobbar på intensiven som kommer exponeras för de svårast sjuka människorna, vi kan inte välja om vi inte vill vara på jobbet, vi kan inte stanna hemma och som det ser ut så förstår jag att jag snart kommer få bosätta mig på jobbet och jobba dygnet runt. Vi har respiratorer men inte personal som kan sköta en respiratorerna så vi kommer gå runt på lite personal och hoppas att inte vi blir sjuka, för vem ska då vårda alla sjuka? Anledningen att det inte finns så många utbildade intensivvårdssjukskötersor är att det lönar sig inte att läsa denna vidareutbildning då det inte ger mer än någon tusenlapp mer i lön, men ansvaret blir mycket mycket större, det är inte värt att vidareutbilda sig, så sjukvården kommer få gräva djupt för att hitta folk som kan sköta en respirator. Det är nu det visar sig hur man prioriterat sjuksköterskors löner. Ja jag kanske låter hård, men nu är det allvar och det kommer visa sig snart. Vi har ju också jobbarkompisar som finns i riskgruppen som kan bli svårt sjuka, så jag är faktiskt lite orolig för dem som måste bli exponerade för smittan.

Sjuksköterskor är ett lojalt folk som ställer upp så långt de orkar, så visst finns en liten Florens Nightingale i oss alla, och jag tror att det finns en massa gamla intensivvårdssjuksköterskor som gör något annat idag som kommer höra av sig och hjälpa till, för det kommer behövas. Det känns som vi hamnat i ett krig, fast ingen blir skjuten eller skadad, utan alla får problem med andningen och stort behov av respiratorvård.

Jag kände i helgen att det trappas upp och snart kommer det vara hur mycket som helst.

Jag är stolt att vara sjuksköterska och jag är ännu mer stolt att vara utbildad intensivvårdssjuksköterska och jag känner att nu när det är vi som behövs så kommer jag vara på det rätta stället, fast med en viss oro, hur det ska bli, kommer vi klara alla som kommer komma, vi har redan sett en ökning. Har redan fått hintar om att sommarsemestern ryker och det känns förstås jättetråkigt och jag hoppas den prognosen inte stämmer.

Så alla ni som är i riskgruppen, håll er hemma, så ni slipper exponeras för smittan

Kram på er

Helena

Idag tar jag farväl

Godmorgon!

Jag hann aldrig skriva något inlägg igår fast jag var ledig. Hade så mycket på agendan, så tiden räckte inte till. Är ledig idag med och har en del på dagens agenda också. Jag ska bl.a träffa min psykolog för sista gången och det känns lite vemodigt måste jag säga, har varit hos henne i ett år nu och hon har varit en viktig person i min läkningsprocess, utan henne hade jag inte varit där jag är idag. Så mycket kloka ord och förklaringar, samt att jag lärt känna mig själv på ett nytt sätt. Den svaga personen i mig har växt och blivit stark och framförallt har jag fått förståelse för vad det var som hände och varför och kan leva med den vetskapen, utan att det väcker för stora sår. Livet går vidare och idag är jag lyckligare än jag trodde man kunde få vara.

Helgbuketten är inhandlad, den fina maffiga röda buketten stod i nästan två veckor och har gjort sitt. Nu har de ersatts med dessa i en lilarosa ton.

Nu ska jag ta tag i dagen och njuta av min lediga dag innan helgjobbet tar vid.

Ha en fin torsdag.

Kram Helena

Lite krispigt

Hej hej!

Hur har ni det? Har känt mig väldigt trött ett par dagar, så det ska bli oerhört skönt att vara ledig i tre dagar, tre dagar där jag inte behöver ställa klockan och tre dagar som kommer ge energi av högsta rang. Det har blåst lite negativa saker runt omkring, och jag hatar när det finns saker som tynger, så det måste skakas av snabbt.

I morgon är det Alla hjärtans dag och jag har allt inhandlat lite krispiga tulpaner som står på köksbordet, för det finns väl inget som kan göra en så glad som en bukett blommor.

Var rädd om era vänner och sålla bort dom som inte vill er väl, livet är för kort för att lägga energi på

på människor som inte vill gott.

Kram Helena

En tuff resa är snart i mål

Innehåller annonslänkar till Hm, Lindex

Hej på er alla kära läsare!

Som de flesta av er vet, så var mitt 2019 ett något jobbigt år efter att skilsmässan blev ett faktum. För ett år sedan var jag en väldigt svag person som överlevde tack vare mina vänner som alltid fanns där för mig. Men jag behövde proffshjälp så jag uppsökte en psykolog som kunde hjälpa mig att komma vidare och som hjälpte mig att bli av med min ångest, för den var inte att leka med vid denna tid. Idag har jag varit hos min psykolog och vi gick igenom min resa som jag gjort och vi kom fram tillsammans att jag inte behöver hennes hjälp mer och att min resa snart nått sitt mål. Jag har pratat reflekterat fått verktyg, råd i svåra frågor, vilket stärkt mig enormt. Nu känner jag mig starkare och lyckligare än någonsin, vilket alla omkring mig ser och märker. Så jag stänger dörren om 2019 och förra decennium och öppnar 2020 med öppna armar och med en ödmjukhet att ta vara på allt som gör mig gott och just nu finns så mycket som gör mig gott. Jag kan se att allt har sin tid och att vi förändras och händelser i livet behöver inte vara till nackdel, fast man tror det då, utan det kan leda till något helt annat som blir till något mycket bättre.

Så med facit på hand och lite tid och en massa hjälp, så klarade jag denna livsresa, och jag kom ut som en starkare och en tro på att livet går vidare.

Min kavaj hittar ni här, skulle kunna tänka mig ett par sådana här skinnbrallor också, kul att kunna variera sig

Ha en fantastisk dag,

Kram Helenea