livet

Idag är ingen vanlig dag

Idag är verkligen ingen vanlig dag, för idag är det bloggens 10 års dag. Tänk för tio år sedan startade jag denna blogg och då fattade jag verkligen ingenting hur det fungerade, men min drivkraft var större, så jag klurade funderade och frågade runt och har lärt mig så pass mycket att jag hållit er med inlägg i tio år.

Undrar så om det finns några läsare som varit med sedan början? Jag vet att en tysk tjej skrev till mig nästan direkt och jag var helt chokad, kunde då rakt inte förstå hur hon hittade min lilla blogg.

Jag hette från början H´s enkla vardag, men bytte senare till Helenas enkla vardag. Varför det blev det namnet var för att jag skulle visa er från min vardag som absolut aldrig varit något lyxig, utan i all sin enkelhet. Tyckte alla andra hade så proffsiga bloggar och alla verkade ha hur mycket pengar som helst. Så därför blev det en enkel blogg och med tiden har jag fått mer och mer läsare.

En del läsare har nog försvunnit när man bytt bloggportal. Började med Blogspot, som var enkel att förstå, senare blev det Blogg.se, men det var den absolut sämsta portal jag varit med i, i alla fall när det krånglade, som det gjorde för tre år sedan och de inte kunde hjälpa mig. Då bestämde jag mig för att bli min egen, och hamnade i WordPress och där är jag nu och trivs bra med det.

Ja ni har verkligen fått följa mig i livets alla skeenden, det har ju hänt en del på dessa tio år. Har hunnit byta jobb från Tiva till kommun och tillbaka till Tiva, varit utbränd, skilt mig, drivit webshop, blivit mormor, träffat ny kärlek uppleva en pandemi på väldigt nära håll. Upplevt många fina platser runt om i världen och framförallt Sverige.

Känner ni igen dessa headers som jag haft?

Tänk, de första inläggen fick jag inte ens in bilder, utan bara text. Men tänk vad mycket gott denna blogg gett mig. Jag har fått lära känna så många fina människor runt om i Sverige. Åkt på en massa resor och träffat andra bloggare. Fått träffa en del kändisar. Har t.o.m. gått modell på ett event en gång.

Har haft tidningsfotografer här hemma och hamnat i två inredningstidningar.

Jag har så fina läsare som gärna säger hej om vi möts någonstans, så kul att få ett ansikte på er. Har lärt mig så mycket om så många olika saker, som jag aldrig gjort om jag inte bloggat. Jag har verkligen växt som människa.

Jaa så stort Grattis till Helenas enkla vardag och jag tror den kommer hänga med några år till, för det är fortfarande väldigt roligt.

Nu skulle jag vilja be er om en sak. Skulle nu vilja berätta för mig hur länge ni hängt här inne och hur ni hittade mig, för utan er hade jag inte kommit så här långt. Är det något ni önskar jag ska skriva mer om, eller mindre om. Har ni frågor som ni funderar på?

Stort TACK till er alla fina.

Nu väntar två veckor med hur mycket som helst på agendan, så nu gäller det hålla tungan rätt i mun, så jag inte glömmer något.

Ha det gott. Kram Helena

Klänning X2

Innehåller annonslänkar

Hej hej!

Minns ni när jag visade att jag köpt en västklänning som verkligen är inne i höst? Här hittar ni det inlägget. Då hade jag bara västklänningen med kavaj till. Lite kallt till nu i slutet av oktober, så häromveckan var jag på jakt efter något att ha under min västklänning utan armar.

Under den stickade västklänningen, hittade jag denna skjortklänning. Smart, då kan jag ha dem antingen ihop eller var för sig.

Igår var jag på en hälsokontroll för att jag har högt blodtryck mm. Jag kan säga att jag var inte glad när jag gick därifrån. Mitt blodtryck är alldeles för högt, så min medicin har dålig effekt, så nu blir det antagligen att äta en tablett till. Men jag skulle få en chans till och det var att testa blodtrycket på jobbet, när jag är i gång, för det kan vara missvisande att bara ta blodtrycket när man legat i 15 minuter och vilat. Sedan pekar vågen uppåt, vilket inte heller känns så bra. Förstår att det inte är lika lätt att gå ner i vikt när man kommit i klimakteriet, men hur svårt ska det vara? Går jag ner i vikt är chansen större att blodtrycket går ner också.

Jag tycker inte att jag äter fel. Jag äter frukost, två mackor och kaffe. Lagad lunch och lagad kvällsmat och kaffe däremellan, sedan blir det inget mer iallafall inte när jag är själv. Visst kan det bli något gott till kaffet när jag är med P och det får jag absolut sluta med och jag får också ta tag i mitt Fysisk aktivitet på recept FaR, som de på VC ordinerat åt mig. Måste också få bort alla stressorer runtomkring mig, för det är inte heller bra för blodtrycket.

Ja just nu känns det lite sisådär. Högt blodtryck är ju inte att leka med.

Nu ska jag åka iväg och träffa mina studenter

Ha en fin dag Kram Helena

En förhoppning om en ljusare tid

Posted on

Innehåller annonslänkar till Mio och

Ellos Twist and tango

Hej på er!

Idag har jag varit ledig och det har varit skönt för i morgon kör jag igång igen med fyra dagpass. Det är oftast väldigt tuffa arbetspass så man är helt slut efter dem. Jag har inte mycket energi kvar att göra en massa saker. Har tyckt att jag är lite lat som inte orkar. Men nu har jag fått höra att jag inte är ensam utan att det gäller de flesta på mitt jobb. Vi är helt slutkörda och vi behöver vila från allt när vi kommer hem. Alla på mitt jobb har blivit erbjudna att få prata med psykolog hur vi kan få verktyg för att orka jobba. Vi är många som tagit det erbjudandet.

För det är ju så att livet efter jobbet är ju ett annat heltidsarbete med allt vad det innebär. En del har småbarn som skall hämtas få mat och läggas. En del har ett stormigt förhållande, en del har ansträngd ekonomi, en del är superstressade. Ja alla har sina problem, men med både jobb och familj tillsammans kan bli så man blir helt överkokad.

Jag har haft ett samtal och ska ha ett till för att få hjälp med verktyg att orka med allt.

Det är ju så att i mitt huvud, så vill man ju ha fint hemma, O ska ha det bra och hennes student skall styras upp, hon är en tonåring som blivit curlad hela livet, och det är ju inte så lätt att bromsa det nu. Omsorgen om Doris måste ordnas varje vecka, vilket är en stor stress.. Lönen skall räcka till allt som behöver fixas. Ja det kanske inte låter så mycket, för alla har ju mycket. Men med stressen man bär på på jobbet som fortsätter hemma, så kan det räcka med att man ska betala en räkning i tid, eller svara på ett mail för att man knappt minns för att stressen är total.

Just nu längtar jag till våren och sommaren, då man kan börja påta ute i trädgården. Jag har planer som jag önskar att jag ska orka göra. Ni vet ju att jag är helt galen i blommor, så jag vill anlägga en dahlia rabatt, för jag har beställt mängder med dahlior. Men den där studenten som jag redan är helt uppstressad för, kanske kommer i vägen för mina planer. Men jag ska försöka vara så strukturerad jag kan och skriva listor för allt. Jag har ledigt några dagar innan, så jag kan förbereda så mycket som bara går. Sedan hoppas vi på vädergudarna, så man kan vara ute. Har i alla fall ordnat partytält, som man kan sitta i om det skulle regna, är det sedan svinkallt får man väl placera ut några sådana här.

Så nu börjar jakten på en fin klänning att ha på hennes student. Jag kan tänka mig något sådant här om det inte är för kallt eller en liknande den här

Tiden som väntar är helt klart Doris bästa tid också. Hon älskar att sitta och sola efter väggen, precis som sin matte. Jag hoppas det blir en fin sommar så vi kan njuta av Sveriges fina natur och jag hoppas vi får våra fyra veckors semester, för får vi inte det blir jag väldigt ledsen och väldigt fundersam om man ska jobba kvar i vården. Ni vet ju att mina tankar kring det är återkommande.

Nu är det nog dags att hitta på något att stoppa i magen, innan det blir försent.

Ha det gott. Kram Helena

Nu kommer äntligen svaren

Hej på er allesammans.

Julen står för dörren och jag hänger inte alls med. Eftersom jag ska jobba känns det inte som jag kommer komma in i stämning som jag gjort tidigare, men jul blir det och vi får hoppas det blir så bra det kan för alla.

Nu har jag sammanställt svaren på era frågor.

Ni undrar hur P och jag träffades?

Genom en dejtingsida. Vi började texta med varann den 1/1 2020 och träffades första gången den 9/1.

Jag fick ställa in vår första dejt den 5/1 då jag var matförgiftad efter att ha ätit ostron. Trodde inte att han skulle tro på mig, men det gjorde han och några dagar senare hade jag bokat bord på en restaurang i Örebro och han kom då från Stockholm.

Det var första gången jag hörde hans röst och det var jag jättenervös för. Östgötska är väl inte den snyggaste dialekten, men närkingska är banne mig ännu fulare och jag pratar verkligen ett riktigt Hjalmar språk. Jag reagerade på att han hade så väldigt mörk och auktoritär röst. Han lät verkligen som en chef. Men jag är ju lättpratad och det är han också, så vi satt på restaurangen tills de stängde. Vi hade så mycket att prata om och vi hade verkligen pratat mycket genom att texta innan vårt första möte, så det kändes som vi kände varandra en del.

Sedan skjutsade han hem mig innan han fortsatte i snöstorm mot Vadstena. Sedan har det bara rullat på, inga konstigheter med vem som ska höra av sig. Utan båda har varit lika intresserade och har verkligen velat träffas. Jag har fått följa med honom på hans jobb när jag varit ledig och vi har verkligen hittat på saker både smått och stort. En varm och stark kärlek har byggts upp, med stor respekt, tillit och en stark vänskap. Vi kan prata om allt. Jag vet allt om hans skilsmässa och han vet allt om min.

Om vi har funderingar på att flytta ihop och i så fall vart?

Vi har inte bråttom någon av oss. Han har ett rörligt jobb och åker lätt hem till mig. Jag tar mig lätt till honom. Jag har ju Olivia hemma och jag vill att det ska vara så för hennes skull. Sedan är huset en kär ägodel då jag köpte det själv för 26 år sedan och även om det är mycket att sköta ett hus, så är jag inte mogen att lämna det för att ev sätta mig i en lägenhet. Det skulle vara som att låsa in mig, tror jag skulle bli deprimerad då.  Om jag skulle kunna lämna alla vänner och flytta till Vadstena? Det är en stor fråga, för vänner är viktiga för mig och visst kan man skaffa nya, men man förlorar många om man flyttar. Vilket jag redan gjort i samband med skilsmässan. En del som var väldigt nära innan separationen har försvunnit och varför har jag ingen aning om, men oerhört sorgligt. Så därför värdesätter jag de som finns kvar väldigt mycket. Men många som träffas som vi har två boenden och får det att funka och just nu funkar det för oss, så vem vet vad framtiden har att erbjuda.

Vad jag skulle vilja jobba med om jag inte var intensivvårdssjuksköterska?

Prevention är något jag skulle kunna brinna för. Eller rådgivning att få ex diabetiker att förstå vikten av bra mat och rörelse, eller hjärtsviktspatienter, vad Annars skulle jag vilja driva en blomsterbutik, med inredning. Jag älskar blommor, det är som en drog för mig, men förstår också att det krävs mycket engagemang och tid och att det inte ger så mycket i plånboken. En annan dröm är att ha ett litet boutiquehotell helst i Spanien.

Hur planerar Olivia sin student?

Olivia har en del planer till sin student. Många av dem kostar nog en del, så jag gissar att det blir en del kompromissande. Det är naglar, håruppsättningar, klänningar, mat, vilka hon ska bjuda mm.

Om jag skall jobba fram till pensionen?

Om jag vann pengar så skulle jag absolut sluta tidigare och bara göra sådant som är roligt och jag skulle nog bosätta mig i varmare breddgrader iallafall under vinterhalvåret. Som det ser ut nu får jag nog jobba till jag är 70.

Hur ser det ut i min källare?

Inte mycket att visa, det var ett tv rum som inte är det nu längre. Mina barn tyckte jag skulle flytta upp tv´n när jag blev lämnad, så att jag skulle titta på tv ibland för att inte känna mig så ensam. Men jag har inte tittat särskilt mycket på tv, de senaste två åren. Annars finns där en tvättstuga och källarutrymme, med maassssor av saker i, inte bloggvänligt alls, blink blink.

Ni vill ha en rundvandring runt mitt hus

Hur ser en vanlig dag ut för mig?

Då tar vi en dag när jag är ledig. Vill sällan ligga kvar i sängen, vill utnyttja alla dagens timmar. Däremot kan jag sitta med frukosten och datorn framme länge länge. Doris släpper jag ut på tomten som är inhägnad, då behöver jag inte ha bråttom ut med henne. Sedan duschar jag alltid på morgonen, annars vaknar jag inte, känns som jag har sängen på mig hela dagen. Sedan blir det en promenad med Doris, oftast mellan 20-30 min och då lyssnar jag oftast på en bok. När jag kommer hem, så börjar jag plocka ordning eller städa och tvätta. Äter oftast alltid lunch när jag hinner. På eftermiddagarna fixar jag alla måste göranden utanför hemmet, som att handla. Doris promenad på eftermiddagen inte lika lång som på förmiddagen. På kvällarna blir det matlagning till mig själv, eftersom Olivia lagar sin egna mat, som hon inte får ont i magen av. Efter det blir jag oftast sittande med datorn, istället för tv:n. En del samtal i mobilen med nära och kära blir det också. Vissa dagar spelar jag paddel, när vi får ihop det. Lägger mig oftast alldeles för sent.

Så där då tror jag att jag svarat på era frågor. Det tog ett tag att svara på, men nu så.

Ha det gott och stressa inte ihjäl er

Kram Helena

En av mina laster

Innehåller annonslänkar

till Busnel och Röhnich

Hej på er!

Har ni några laster? Det har jag, alldeles för många. En av dem är pepparkakor, ingen bra last. Men börjar jag äta pepparkakor, så finns det inget slut, förens burken är helt tom. Jag hade bestämt att inte köpa hem några pepparkakor ännu, men så talade Olivia så fint om att det minsann fanns en burk pepparkakor som jag köpte i slutet av förra året. Burken var inte öppnad och datumet hade inte gått ut, så det var bara att inse att jag var besegrad. Burken öppnades och jag hade en liten förhoppning att de inte skulle vara goda, men de var himmelskt goda. Så nu är den burken snart slut.

Gissar att vi är många som har laster när man är lite nere. Jag är nere just nu, inte för att jag känner mig olycklig, för den lycka jag upplever nu är 100% och det är väl tur det. Nej det är för pandemin, jag tycker det känns uppgivet. Nu hotas våra semestrar över jul och Nyår också och snart är det vår tur att få veta vad vi ska få i lönepåslag i år. Tyvärr har vi fått indikation om att det kommer inte vara några glada överraskningar, så nej jag är inte glad och därför kommer jag äta massor av pepparkakor och jag kommer göra allt som står i min makt för att mina lediga dagar ska bli fantastiska och det kommer få kosta.

Shopping är ju tröstande för stunden och klickfingret kanske kommer trycka lite extra i dessa dagar. Har klickat hem julklappar till barnbarnen och hade jag inte redan köpte en så hade jag gärna klickat hem denna, men eftersom min är snarlik och mycket billigare är jag glad att det blev den billigare av dessa, annars kanske jag klickat i ren förtvivlan.

Nu tänker jag på vad man skulle kunna jobba med i stället, tankarna snurrar åt alla möjliga håll, inga tankar som håller ännu men jag fortsätter tänka och när jag är klar hoppas jag beslutet blir bra.

Kram Helena

När man känner sig oerhört trött

Innehåller annonslänkar till

Mio, och Ellos

Hej på er!

Vi fick en fråga på jobbet hur vi mår efter denna annorlunda sommar, med Covid 19 och indragen semester. Vi har fått svara på två enkäter en före semestern och även efter. De flesta verkar må bra och det är ju bra. Jag känner mig bara trött och rätt orkeslös. Men det kanske handlar om en massa andra saker runtomkring också. Har man bara jobbet att fokusera på kanske man klarar en tuff period, men har man det mycket hemma, så blir ju allt extra tufft.

Jag känner mig bara så himla trött och inte så glad. Försöker sova ordentligt och stressa mindre och sänka kraven, men tröttheten finns kvar som en mantel över mina axlar. Är man en person som jag som alltid bryr mig om hur andra mår, blir det en extra belastning vilket jag inte tänkt att det skulle bli, men upptäckt att så är det. Jag har blivit en väldigt skör person efter skilsmässan, jag bär på en stark sorg, samtidigt som jag är oerhört lycklig, märklig känsla, men så är det. Kommer jag någonsin att bli jag igen, ja det kan man undra, tror faktiskt inte det. Håller säkerligen på att bli en ny människa

Jag känner mig så lycklig på ett sätt men bär på en tung ryggsäck som jag önskar och hoppas ska kunna lätta med åren. Därför behövs inte mycket för att mitt vattenglas rinner över. Så med Corona och indragen semester, samt saker som påverkar mig negativt utanför jobbet, gör att jag känner mig mentalt slut. Kan nästan sitta och somna överallt och känner en stark motvilja till allt som tar extra energi av mig, vill egentligen bara ha det lugnt och skönt. Men jag är en person som gillar att utvecklas av att det händer saker, skulle det inte göra det, skulle jag nog gå under.

Så lagom är väl bäst.

Jag var verkligen inte klar med sommaren, tycker att hösten knackade på lite för tidigt. Nu blir det bara mörkare och mörkare ute, så räddningen blir väl att man får tända ljus och mysiga lampor överallt, både inne och uta. Köpte btw en ny lampa på PK design i Örebro igår, tror det kommer bli superfint på nya skänken vid tv´n, vill ni tjuvtitta så finns den här. Har också bytt mina vita lampskärmar till beiga, så det blir ett mjukare och behagligare ljus. Nu väntar jag bara på taklampan, så jag kan få bort den stora tyglampan över matbordet.

Nu mot jobbet och halvtidsbedömningar.

Kram Helena