Nu har det gått precis ett år sedan vi sågs första gången på Mojo i Örebro. Du kom från Stockholm och det var snorhalt på vägen. Jag hade tagit bussen till stan och stod och väntade på dig. Mina ben skakade av nervositet. Hur skulle din röst låta och hur skulle du uppfatta min. Vi satt på Mojo till det stängde och då skjutsade du hem mig och du fick åka vidare i snöstorm mot Vadstena.
Sedan har det bara rullat på. Du är verkligen mannen i mitt liv. Att jag vågade lyssna till mitt hjärta, vågade lita på att det fanns en så fin människa som lyfter mig när jag är nere och som får mig att känna mig som den vackraste och lyckligaste på denna jord. Jag ser det i din blick, du ser det i min, det verkligen vibrerar av kärlek mellan oss. Du har fått mig att förstå vad riktig kärlek är. Du är min bästa vän i alla kategorier, du lyssnar, du kommer med kloka råd, du ser mig alltid. Vi har alltid så roligt ihop, hittar på så mycket i all sin enkelhet, men även lyx. Ett år som gått så fort och som kantats av en pandemi, men som också gjort oss trygga och starka i varann.



Tack min älskade P för att du ramlade in i mitt liv och gjorde mig så lycklig. Hoppas vi får många härliga år ihop.
Jag älskar dig
Helena